Idag har jag fått fullt utlopp för min allra grymmaste sida. Jag har nämligen med berått mod skickat ett trettiotal singlar in i ett öde som leder till en säker död. Jag mördar dem, och enbart av den anledningen att de saknar en partner.

De skall inte bara dö, de skall dö på det mest förnedrande sätt man kan tänka sig: de kommer att förvanskas till något de aldrig ville vara, få knappar påsydda direkt på skinnet och falska munnar kommer att broderas utmed hälarna på dem. Sedan kommer de att användas som handdockor, i dockteatersyften. Personligen kan jag inte tänka mig något mycket mer ovärdigt sätt att kila vidare, smärtsamt på alla plan.

Jag skrattar mitt mest filmskurksmässiga skratt, utan barmhärtighet eller sympati, och gläds istället åt att strumpkorgen nu är tom som en panduroshoppad åttaårings spargris. Moahahahahaha!

R.I.P.

Ni som eventuellt tycker att avgrundsgarvet möjligen var en smula överdrivet får gärna sortera en sexpersonsfamiljs strumpor i ett halvår eller så, så får vi se hur ni känner er när det är ni som är exekutionspatrull. Nästa strumpiska rensning sker till första advent.

 

Idag när vi satt och fikade i mammas och pappas syrénberså drabbades vi plötsligt av informationen att cirkusen hade kommit: Cirkus Klang. De skulle uppträda ”på kompassrosen” och det gjorde de med besked. Cirkus Klang bjöd på apor, hundar, clowner, akrobatik och steppdans, samt en liten tvååring till extraclown som deltog lite då och då i de olika numrena.

Några välvilliga grannar kom förbi och hjälpte oss att vara publik. Så här ungefär var det (och ja, jag är lite stolt över den stora bilden i mitten, det är jag)–

Wish you were there, kära bloggläsare, wish you were there.

 

Nu när datorn och jag ändå har hittat en temporär plats, blir det nog lite bloggande om att M bygger om vår datorhörna. M och hans medhjälpare:

Två vattenpass, ett på två meter, ett på sjuttio centimeter.

En skruvdragare.

Nya fina långa brädor i olika tjocklek.

En rörtång.

Många noggranna mätningar.

”Om man inte mäter ordentligt från början, blir det aldrig bra på slutet.” - Visdomsord om att bygga.

Två barn som vill hjälpa till.

Ms jobbarutstyrsel med målarfläckar och hål där skruvarna kan trilla ut.

Han får det att se enkelt ut.

 

Men det är ännu enklare att sitta och titta på.

 

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Jag publicerar jag den här bloggposten för att vara en av de bloggare som är med och räddar barn från allvarliga sjukdomar. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är bra.
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning. Jag har varit världsförälder i flera år, det känns lika logiskt som att ge mina barn veckopengar. Jag för min del tänker mig att det är pengar som Ansgar skulle ha fått annars. Nu går de till barn som verkligen behöver hjälpen.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)

UNICEF vaccinerar barn i Elfenbenskusten
© UNICEF/Asselin

UNICEF vaccinerar barn i Elfenbenskusten

 

 

Ibland när jag kör bil gör jag inget annat än att köra bil.

Jag kör mycket bil, det gör jag. Det blir så när man bor på landet och har långt till både jobb, skola och affärer. Och oftast har jag ju bilen full av barn. Och annars har jag en talbok, någon bra musik, eller ringer telefonsamtal som är lättare och smidigare att ringa när man ändå är själv i bilen.

Men ibland gör jag inget annat än att köra bil.

Det händer så mycket omkring en när man har så många barn. Det är röster, musik, spel, lekar, känslor som kommer fram, konflikter, förtroenden, berättelser, teckningar, pyssel, hjälpsamhet, syskonkärlek, en kram, en uppvisning, en fråga. Jag älskar det. Jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt.

Men ibland, när jag kör bil, gör jag inget annat än att köra bil.

Det är en stillsam, lite renande känsla. Händer och ögon upptagna med att köra, hjärnan fri att ströva, leka med idéer, begrepp, att tankarna får tid att veckla ut sig istället för att ligga som hopskrynklade papper i en korg som ständigt fylls på med nya knögliga papper.

Jag har så mycket. Så mycket att glädjas åt, tacka för, leva för. Men så lite tid att faktiskt känna känslorna färdigt. Även känslorna behöver veckla ut sig, som arbetsamma händer som långsamt slappnar av, och lägger sig stilla i knät.

Så ibland när jag kör bil, så gör jag inget annat än att köra bil.

Musklerna, rutinerna, tar hand om bilen, om färden. Min hjärna gör sin egen färd, långt långt bortifrån kommer tankarna. Och långt, långt bort för de mig. Jag är ingen mediterande människa – jag gillar tankarna för mycket, vill inte släppa dem, vill inte att det skall vara helt tomt. Men ibland, vid enstaka tillfällen, vill jag däremot att det skall vara helt tyst.

De gångerna gör jag inget annat än att köra bil.

Och sedan har bilen och jag kommit hem igen. Tystnandet, tankarna är klara för den här gången. Hoppar ur bilen, plumsar in i hemmet, i ljuden, händelserna, kaoset. Styrkt. Stillsam inuti.

 

 

 

Ser på match.coms reklam (under Familjen annorlunda) att 55 personer hittar sin framtida partner hos dem varje dag.

55 personer. 55.

Hittar sin framtida partner.

 

Hade det inte varit lite mer övertygande om de hade dragit till med ett jämnt antal?

 

Jag lyckades få kommunen att förstå att vi borde få slamtömning utan att betala extra för det. Det är inte utan att man blir lite stolt. Mina högskolepoäng i retorik kan klappa sig själva på axeln.

Det är ju möjligt förstås att den stoltheten gjorde att jag berättade en aning mer utförligt än vanligt för M om mitt telefonsamtal med kvinnan på teknikförvaltningen och hur hon hade ringt tillbaka till mig och vad hon hade sagt och vad jag hade sagt och hur förvånad hon hade blivit och hur förvånad jag hade blivit över hennes förvåning och hur vi till sist kom överens om att det var helt ok att de inte tog betalt för slamtömningen den här gången.

Det är möjligt att jag uppehöll mig något lite extra vid vissa retoriska finesser. I retrospekt kan jag känna att jag återgav en viss konstpaus under telefonsamtalet lite för ingående. En kritisk person skulle kunna tänkas reagera på att den återkom ur lite väl många kameravinklar och med något lite för många slowmotion-repriser.

Men det var först när H påpekade att M inte bara lämnat rummet och hämtat tidningen, lämnat det en gång till och hämtat sina läsglasögon, läst hela tidningen och sedan gått och gjort välling till E samt bytt blöja på henne och klippt naglarna på grabbarna under min berättelse som jag kände att historien kanske förtjänade en lite mer uppskattande publik.

Så därför ville jag dela med er, kära bloggläsare, att samtalet mellan mig och damen på kommunens teknikförvaltning helt vände, fick en helt ny dimension, började gå åt rätt håll och ledde dit jag ville när jag på ett strategiskt ställe infogade den här konstpausen.

”…………………………………………………………………………………………”

Tja, det var väl mest bara det jag ville säga. Fast det är klart, vill ni ha en lite mer ingående beskrivning så kan jag nog tänkas låta mig övertalas att stå till tjänst med en.

 

 

Jag har stödköpt polkagrisar idag, av några ungdomar, som ville tjäna pengar till en klassresa.

Japp, dagens goda gärning.

Så god att man vill följa upp med en till god gärning. Och då är min fråga till er: det kan ju inte vara en god gärning att ge dem till barnen, eller hur? För  då får de ju säkert en massa karies och måste gå till tandläkaren och laga hål och grejer. Och det vill man ju inte utsätta sina barn för.

Hmm…men vem skall äta upp dem då? VEM skall offra sin tandhälsa och sina antigodisideal?

A woman’s gotta do what a woman’s gotta do.

 

M: Skall du åka till återvinningen idag?

jag: (som går och bär papper och glas och plast) Din slutledningsförmåga upphör aldrig att förvåna sig.

M: Den var det nog länge sedan vi lämnade metallåtervinning tror jag.

jag: (öppnar luckan och tittar ner på alla gamla burkar som ligger där) Ja. Ja. Rätt länge sen tror jag.

M: ?

jag: Det ligger en Nutramigenburk där.

M: Oj.

jag: Den gamla modellen.

M: OJ.

E åt Nutramigen som tillägg/ersättning när hon var väldigt liten och känslig i magen.
De övergick successivt till den nya modellen, till höger, under sommaren 2010.
Som M så riktigt säger: OJ. 

 

 

Har, liksom förra året, kollat vilka ord jag använde mest på facebook under det gångna året, med hjälp av en rolig facebookapp.  Det här alltså är enstaka ord som jag använt på facebook, som satts i frekvensordning. Det blir som en snabbkoll av vad man egentligen har tänkt på, skrivit om och sysslat med.

Eftersom jag hoppar över barnens och makens namn här i bloggen, så tar jag bort dem ur min lista (inte så överraskande kommer de bland de första på facebooks-vanligaste-listan) och får en riktigt vacker dikt.

Lite, mycket barn.
Imorgon barnen!
Väldigt hemma.
Facebook bra.
Tror, sitter – sova kanske?
Gillar väl många!
Dagen spännande, rätt ord.
Måste.
Känner.
Hennes borde, trött skriver, samma nog.
Mamma. Väg. Sover.
Själv sina fyra.
Fast ute.
Oss.
Liv. 

Det var mina trettiosex vanligaste facebook-ord sammanfogade (i rätt ordning) till en dikt. Man kan konstatera att liksom förra året kommer ordet sova väldigt högt på listan. Man kan konstatera att av den första halvan av förra årets dikt har är alla ord utom tre med på årets lista också.

Även i år finns det en liten dikt gömd bland de senare orden också, visserligen en deprimerande dikt men den blev så väldigt tydlig när man blickade igenom orden, så jag delar den ändå med er, kära bloggläsare, ord 61-68 i frekvenslistan:

Nöjd? Nej! Lunch.
Livet:
Kunna kalas.
Jobbet istället. 

House (den fina tv-serien med underbare Hugh Laurie) kom på 105:e plats, medan doktor inte dök upp förrän på plats nr 153, vilket känns som ett tydligt bevis för att jag oftare tittar på tv-serier än är sjuk. Det är positivt.

Wordfeud kommer på 158 plats och städa på 172, vilket återigen känns som en god innebördes ordning.

Choklad dyker inte upp förrän på plats 289 i år, ett tydligt tecken på att varav hjärtat är fullt talar man inte på facebook. Och det kanske är klokt, som princip. Fast det skrämmer mig lite att choklad kommer så långt efter städning i mitt liv.

På plats 413 kommer hjärnceller med kommentaren ”använts tre gånger” vilket väl också är ett tecken, på sitt sätt.

Ansgar kommer på 213 plats. Sorgligt långt efter resten av familjen. Men eftersom facebook handlar rätt mycket om vad man gör i vardagen, får man väl ändå se det som ett positivt tecken på att jag lägger mer tid på ord nummer 1, 2, 4, 6, och 8 (resten av familjen) än på honom. Men ändå skär det i hjärtat lite, blir ytterligare ett tecken på att han inte är med oss i familjen…

Förra året raljerade jag över att jag saknade självinsikt men i år kommer det med: plats 569. Ganska långt ner i prioriteringen, men ändå. Det är med. En viss personlig utveckling måste ha ägt rum! Ordet medelålders har tagit sig in på listan också – hm. Plats 380, så inte alltför framträdande – än så länge…

Det sista ordet som listan listar är absurditetsnivån. Det kommer på 1335:e plats. Vi måste nog försöka få till en något högre absurditetsnivå under 2012, eller vad tycker ni? Jag kan berätta för alla vänner av oordning att ordet administrera bara är en anings aning mer välanvänt: 1331:a plats. Skönt va? Då är iallafall petimeternivån inte alltför hög heller.

Mitt i listan, på den allra mittersta platsen, kommer tvättberget. Och det känns – ehmm – skönt att det är så centrerat kring det.

Och också väldigt skönt att jag har hela 667 ord som kommer före det.

 

Blogglista.se Bloggparaden Blogifer Blog Toplist Personligt Föräldraskap bloggar Topplista Reggad på Commo.se Personligt 1000länkar.com - gratis länkkatalog Twingly BlogRank bloggping Barnsajten.com - Mycket om och för barnen RSS/Ping Bloggar av mammor och gravida bloglovin
© 2012 Ansgars syskon Kontakt: admin@ansgarssyskon.se Suffusion theme by Sayontan Sinha