Idag stannade visst inte A:s smutsiga gröna gummiödla Torbjörn i hans fack på dagis som han brukar. Det verkar som att han på något oklart sätt smet ner i min ficka och dök upp igen först när jag var på väg till jobbet. 

Det är ju inte det att M inte gillar vårt köpta julpynt. Det är ju inte det att han vill förringa barnens egenhändigt gjorda saker i granen och i tomteraden. Men nu har han gjort vad han anser är världens vackraste julpynt. Vad tycker ni?

Japp, där är det! De framställda cd-skivorna i säsongens färger: Rött och grönt! Diskret och stilfullt tycker han själv.

Till vänster ser man en del av mina mer traditionella dekorationer och till höger kan man se hur dags jag tog det här kortet.

God fortsättning, oavsett pyntinriktning!

Sedan jag väntade E har vi diskuterat bilar i den här familjen. Framför allt det faktum att om man har fyra barn får inte alla i familjen plats i vilken bil som helst. Vi har en 95 och en 9000, båda med fem platser i. Det har gått utmärkt för oss att köra barn i bilarna, men inte varandra, liksom. När hela familjen skall någonstans har vi, som prominenta medlemmar av USA:s senat, fått ta olika fordonen. Fast skillnaden är den att vi inte har varit så jätterädda för attentat, utan mest att vi inte fått plats.

Så har den detaljen tillkommit att vi inte har kunnat ta med kompisar hem efter skolan. Av platsbrist alltså. Det har varit väldigt dumt, ännu dummare faktiskt än att alla inte får plats. Men likväl har vi inte gjort något. Eller jo, vi har gjort något. Vi har gjort det vi alltid gör. Vi har pratat.

Pratat, diskuterat, fört fram synpunkter, argumenterat, diskuterat, debatterat, snackat, diskuterat. Den som känner oss vet att vi kan diskutera oss blåa i ansiktet. Vi kan diskutera saker tills vi är blåa i ansiktet till och med när vi är helt överens om en ståndpunkt. Detta kanske kan anses vara en bedrift, eller – ja, inte. Men diskutera kan vi. Hitintills har det på bilfronten varit mycket snack och lite verkstad. Eller snarare: mycket snack och mycket verkstad, men lite bilinköp.

Idag får vi däremot äntligen hälsa vårt nya totalfamiljefordon välkommen till gänget. Nio stycken kan sitta i. Dessutom kan hunden och barnvagnen få plats. Det är inte alla bilar som funkar så. Så här ser den ut:

Inte? Jo, men det gör den faktiskt. Vi känner också instinktivt att det är Fillmores personlighet som dominerar – ”ni måste smaka lite av mitt biodynamiskt odlade bränsle”. Så här ser den ut i sin nya hemmiljö:

Det är lite spännande att tänka på alla platser den kommer att föra oss till. Jag vet förstås inte exakt vad E tänker men möjligtvis har hon idéer om att snart, mycket snart, återvända till västkusten med den. Imorse när jag hade packat ur våra väskor var detta nämligen hennes statement:

Places to go, people to meet!

Min facebooksida har fyllts idag av människor som har tipsat mig om Fredrik Backmans blogg  och framför allt det här inlägget idag. Det är bra, liksom hela hans blogg. Han är så otroligt bra att han har fått mig att börja fundera på att ändra inriktigt på min blogg, men det kan vi prata om en annan gång.

Jag vill med det här inlägget bara understryka allt beröm han fått och påpeka att detta ”personliga meddelande” är ett meddelande som sticker ut ur bloggen. För övrigt är inriktningen framför allt humor: han är en otroligt rolig författare, några av hans roligaste inlägg (enligt mig) ligger här, här och här och då har jag inte ens nämnt det där med hans hypotetiska kontorskollega. Honom får ni hitta själva. Det är värt det.

Jag vill också påpeka att jag lade till honom i min nya länklista för över en vecka sedan, redan innan den här ”personligt meddelande”-explosionen, och alltså är så extra totalball och framåt så det inte liknar någonting.

Men sedan är det en sak till. Jag har bläddrat så vansinnigt mycket i hans blogg på jakt efter roligheter att jag till och med gick tillbaka till hans förra blogg, och till den förrförra. Och jag hittade det här inlägget. Och det var länge sedan jag kom så nära att använda uttrycket ”det var tamejfan det finaste jag har hört sedan jag konfirmerades” men det här ligger på den nivån. Börja gärna där, om du vill. Men läs!