A och S spelar spel.
Mot S:s låtsaskompisar.
A:s låtsaskompisar har de redan besegrat.
Det är tydligen någon slags turnering.
Jag hoppas förstås att verkligheten vinner över låtsasvärlden. Så att det inte blir precis som i Melodifestivalen.
Feb 192012
Feb 172012
A har ofta med sig en liten grej till dagis, något att visa upp, säger han. Jag och den underbara personalen på dagis har pratat och kommit överens om att det är ok så länge han har det han tar med sig i sitt skåp. Så med andra ord skall ofta någon liten sak få följa med. Den visas upp för någon kompis och får sedan stå i A: skåp (tillsammans med den beryktade Torbjörn). Vad tar han med sig? Allt från smurfar till E:s pekböcker har fått vara med.
Idag hör jag honom när han går omkring inne i sitt rum och funderar högt för sig själv: ”Nej, om jag tar med mig en stormtrooper så blir nog kanske J rädd. Hm. Men storhundis då? Men fröken kanske är rädd för hundar…ja, men jag kan ta E:s My Little Pony – fast då kanske grabbarna blir jätterädda… mm, tänk att alla blir så rädda…jag kan ta med ett läskigt monster, fast då blir ju jag rädd….. Nej, nu vet jag!”‘
Triumferande kommer han ut i hallen och bär på:
Japp, en skruv. Han ler förtjust, möter H.
H: Vad är det där?
A: Jag skall ha med mig till dagis och visa upp den idag! Alla kommer att bli jätteglada!
H: En SKRUV.
A: Ja! Den är så bra – ingen blir rädd då. (rusar iväg)
H: (muttrar) Jo, jag blir rädd.
Så att inga stackars bloggläsare skall gå undrande genom dagen kan bloggen nu avslöja att A:s present till sin far var en sådan här:
Och för er som undrar över den kryptiska ledtråden ”Pappa, tycker du om saker som matchar ihop?” så hälsar A att den matchar ihop med M:s ”läskiga hårdrockströja” med Iron Maiden.
Feb 122012
Imorgon fyller M år. Igår, när S var på kalas, for jag och A och köpte hans present till sin far. Det blev inte vad han hade tänkt från början, men det blev bra. A var så nöjd att det faktum att M:s födelsedag var två dagar bort var väldigt besvärligt för honom. Det är ju så frestande att avslöja något som man är så nöjd med.
-Pappa, gillar du saker som matchar ihop? frågade han, apropå ingenting, när vi kom in genom dörren.
-Ehm, matchar ihop? Hur menar du?
-Alltså som matchar. Matchar ihop. Som ärmarna på min tröja (han håller fram två likadana tröjärmar och visar hur saker matchar ihop). Gillar du sådana saker?
M tittar på sina egna tröjärmar. De matchar också. Svaret är givet.
-…Ja.
-Bra, svarar A.
Hittills måste jag säga att A har varit väldigt mystisk och obegriplig och jag ger honom en komplimang för det. Det finns ingen möjlighet alls att gissa vad han har köpt. Det skulle jag nog inte ha sagt, för det gör det bara svårare att hålla sig.
-Pappa, tycker du om koppar?
-Eh, koppar? Ja, fin färg. Det är en legering.
-Nej, det är en kaffedrickargrej.
-Jaha, du menar så…ja, jag gillar sådana koppar också.
-Vad bra. Det är VÄLDIGT bra att du gillar koppar.
-Vad trevligt.
-För du skall få en kopp av mig på din födelsedag!!! (A möter min blick, jag ser skräcken i hans ögon över att han har sagt för mycket) Eller kanske inte. Kanske något helt annat. Kanske en – mugg. Eller något.
-OK, det blir säkert något jättebra.
-Men jag sade iallafall inte vilken bild det blir på den! DET blir en överraskning.
Och det verkar det bli. Han har inte sagt något mer sedan dess. Då får ni, kära bloggläsare (varav M är en) också sväva i ovisshet för ett tag framöver.
…eller kanske helt annorlunda…
Feb 102012
H och S åker till vårdcentralen på morgonen med sin far. Det blir två barn för mig att skjutsa till dagis, med andra ord. A vill hjälpa E med overallen och gärna för mig, för hon vill absolut klä på sig den själv och får vilda vredesutbrott när jag försöker förklara att fötterna skall ner i overallens ben och inte i ärmarna.
Men med A som hjälp går det galant. Hon vill så gärna visa honom vad duktig hon är så hon anpassar sig och jobbar hårt och sticker in ben på rätt plats och armar och försöker till och med dra upp dragkedjan på slutet.
A har hela tiden uppmuntrat henne med små utrop och kramar och visat glädje för allt hon gjort rätt. När hon till sist står där i overallen med dragkedjan uppdragen och fickorna knäppta (mycket viktigt) och kängorna på, så säger han:
-Nu ler du med din rosenknoppsmun! Nu är det SANN glädje för en stor stor tjej! Nu dansar änglarna av lycka.
En glad, en poet
Feb 082012
Lite senare har A och jag byggt klart Lego-Buzz. Tja, nästan. Hans laser saknas och mina försök att övertyga A om att det mycket coolare nu, när Buzz Lightyear har sin osynliga laser, har inte slagit sådär grymt väl ut. A är nöjd iallafall och betraktar sitt verk.
-Jag älskar Buzz Lightyear, säger han entusiastiskt. Och dig också mamma. Men liksom på olika sätt. För Buzz älskar jag eftersom han är en hjälte som alltid räddar sina vänner. Och dig älskar jag för att du kan sortera gafflar så snabbt ur diskmaskinen.
Jaa.
Vad kan man säga?
Jag sorterar faktiskt gafflar väldigt snabbt. Snabbast i hela familjen.
Feb 082012
A och jag bygger Lego. Vi skall bygga ihop hans Lego-Buzz-Lightyear, men det är svårt. Den ramlar så lätt isär. Vi har byggt ihop den förut så stackars Buzz ligger isärplockad i sin Legolåda, armarna för sig och benen för sig, huvudet snurrar på en lila platta men sitter inte ihop med kroppen för övrigt. A förevisar allt för mig och pekar i instruktionsboken hur det skall sitta ihop.
”Så har jag en skatt i min låda också,” säger han med mystisk stämma. ”Den är så himla gullig. Varje gång jag ser den så tycker jag att den är så gullig. För jag älskar hon som har den.”
Ser du den?
Jepp.
Det är inte bara skatten som är gullig, A. Du är också väldigt, väldigt gullig.
Feb 082012
Vabbar med H och A idag, båda har feber.
FÖRE ALVEDON:
EFTER ALVEDON:
Feb 022012
När jag gick på dagis hade vi också pysselstund. Ofta gjorde vi pärlplattor och målade med vattenfärg. Någon enstaka gång sydde vi en duk.
Vet ni vad A har gjort idag?
Japp! Dagens pyssel var: Falska hundralappar.
Kreativt.
Min nyrike son.
Feb 012012
Lägger A och han vill inte riktigt sova. Han väljer denna gång metoden ”långt och utdraget godnatt”.
-Godnatt, mamma, säger han när jag stoppat om och kramat och pussat (enligt den av A godkända metoden). Och godnatt till dina vänner. Och godnatt till dem på ditt jobb. Och godnatt till alla som du pratar med på datorn. Godnatt till mormor och morfar och dina brorsor. Godnatt alla som du har träffat idag. Godnatt alla som du kommer att träffa imorgon. Godnatt alla som inte finns på riktigt men som finns i dina böcker. Godnatt till alla dina kläder och alla dina hårstrån och till hela stora runda mamma. Godnatt till alla de små tånaglarna och fingernaglarna och till varje liten rynka på dina ögon. Godnatt!
Tja, vad kan man säga?
Han glömde ju er, förstås.
Godnatt, kära bloggläsare.
Vi ses imorgon. Personligen kommer jag att vara beredd att morgonhälsa stora delar den norra hemisfären klockan 06.30 imorgon bitti bara det innebär att jag får stanna i sängvärmen en stund till.
