Strålande sol och klar himmel göre sig icke besvär.
These boots were made for splashing.
Apr 272012
Apr 272012
Imorse bestämde sig E att hon nog skulle klä rätt bra i ett plåster. Hon fick ett, och H fäste det på hennes mage.
Allt klär en skönhet, givetvis. Men ett plåster är så – så futtigt på något vis. Det måste till fler plåster för att det skall bli ett ordentligt fashion statement. Då kände H på sig att det nog inte var riktigt läge att ta fler plåster ur familjens förråd. Istället började hon tillverka plåster med hjälp av tejp och en bit filttyg.
Åh, de här plåstrena var ju inte bara klädsamma utan dessutom lätta att riva av. Det var både underhållning och skönhet på samma gång! Och bäst av allt, när man dragit av dem kan man ju försöka fästa dem på ett nytt ställe.
H är troligen världens absolut snällaste storasyster. Vem annars skulle ställa sig och tillverka låtsasplåster och sedan beredvilligt fästa dem om och om igen, överallt där E vill?
Apr 252012
Man måste erkänna att enordsmeningar är en otroligt effektiv kommunikationsmetod. Ordergivning är ju normalt sett kortfattad och jag börjar förstå varför: Ett enda ord kan gå direkt till ryggradsrespons utan att ta vägen över hjärnans gråa massa.
Inatt skrek E med sin mest befallande röst: ”Mamma!” Jag kom rusande förstås, för det hördes på henne att det var allvarligt. Och det var det – när jag kom fram fick jag ordet ”Nappla!” kastat till mig som att det var den sista desperata beställningen i puben före stängningsdags.
Då invände jag inte att hon redan hade en napp i munnen och en i höger hand utan började istället febrilt leta efter den saknade vänsterhandsnappen. När den var på plats i vänster hand tyckte E att vi kunde förlänga det här nattnöjet lite så hon kastade sin sovanka på golvet och vrålade därefter upprört ”Ka-kaa!” tills jag lämnat tillbaka den till henne.
Hon gav mig en blick som om jag hade ryckt den ur famnen på henne och skrek efter nappla en gång till, eftersom nappen farit ur hennes högerhand när hon tog emot ka-kaa. När allt var på plats igen hade hon dock stillat ner sig och var riktigt nöjd. ”Kam,” förkunnade hon och en kram fick det bli.
Hon sade ”mamma” igen när hon lutade sig emot mig. Ett helt annat tonfall denna gång, ett sömnigt, nöjt ”mamma” – inte det där militäriska jorden-kommer-att-upplösas-i-småbitar-om-du-inte-gör-exakt-vad-jag-säger-precis-när-jag-säger-det-tonfallet som väckt mig nyss.
Hm. Vänta lite, tänker jag. Det där militäriska jorden-kommer-att-upplösas-i-småbitar-om-du-inte-gör-exakt-vad-jag-säger-precis-när-jag-säger-det-tonfallet. Det kommer att tjäna henne väl när hon blir mamma längre fram.
Å andra sidan kommer hon förmodligen även att betjäna någon med det tonfallet, när hon blir mamma längre fram.
Apr 232012
Idag när vi var på väg in genom dörren till dagis var en mamma till ett annat barn på väg ut genom dörren. Hon hejdade sig inför E och sade ”vilken fin tofs du har i håret!”
-Toss, sade E lyckligt och pekade.
Mamman log mot henne och började gå igen, men E gillar att få beröm.
-Jackan, sade hon, uppfordrande och pekade.
-Ja, jackan är också fin, sade mamman lydigt.
Vid det här laget njöt E så mycket av berömmet och solade sig så ivrigt i glansen. Man såg hur hjulen i hennes hjärna spann efter något nytt spännande ämne som de tillsammans kunde glädjas åt och man såg också lyckan när hon kom på nästa grej.
-SKORNA! skrek hon nöjt.
Hon fick beröm för de söta skorna också och gick nöjt in på dagis. Lite uppmuntran gör varje dag roligare.
Igår slog sig E i vardagsrummet medan jag gjorde mat. Det var inget allvarligt men hon sprang till mig för hon ville bli lite omhändertagen.
-Bomme mig! skrek hon, Bomme mig! (det betyder ”jag slog mig” – ingen aning om varför)
-Oj, lilla gumman, sade jag och tog upp henne i famnen. Var slog du dig?
-På näsan, sade hon och pekade.
-På näsan?! sade jag, exalterad. PÅ näsan?! Wow, du har aldrig sagt ”på näsan” förut! Åh, vad du är duktig! Duktiga lilla du.
-Mamma, svarade E uppfordande – BOMME mig.
Jajustja…jag glömde att du slog dig.
Hm.
Men ändå - ”på näsan” – det var väl ganska skickligt?
Apr 202012
A väljer orden noga, där han sitter och håller sin lillasyster. En kärleksförklaring måste skimra av betydelse. Det måste vara RÄTT sak man säger. Så tittar han ner på henne, pussar det mjuka håret, och säger:
-Jag älskar dig med hela huvudet, E. Och mitt största hjärta. Och när du säger mitt namn då blir jag glad som en ballong som kan lyfta ett flygplan. Hon ler mot honom och han upprepar: som en ballong som kan lyfta ett flygplan.
Apr 162012
Liten tvåårsdiskussion.
jag: Hej, hej E!
E: Ej, ej.
jag: Var vill du sitta?
E: Sitta hä, mamma sitta dä.
jag: Har du din lilla katt med dig idag, ser jag.
E: Jaa, å ka-kaa.
jag: Och din sovanka, ja.
E: Å nappla.
jag: Och fyra nappar, jag ser.
E: Mamma kama.
jag: Skall vi kramas?
E: Jaa. (försöker krama henne men icke. Jag får krama först katten, sedan sovankan och sedan alla napparna).
jag: För jag krama dig då?
E: Nej.
jag: Skall vi göra en puss då?
E: Nej. Elli.
jag: Vill du pussa hunden?
E: Jaa, Elli. (men hunden vill inte bli pussad och E resignerar inför fakta) Mamma. (vi pussas)
jag: Vad vill du göra nu då, E?
E: (förhoppningsfull) Edda glasch.
jag: Nej, vi skall äta MAT sedan. Men inte glass. MAT. Du får hitta på något annat.
E: Titta (pekar)
jag: Titta?
E: Titta vov-vov.
jag: Menar du att du vill titta på filmen om hundar?
E: Jaa.
jag: Men det kan du väl få.
E: Jaa.
jag: Vill du sitta i fåtöljen då?
E: Å ka-kaa, å katte. Nappla.
jag: Med hela ditt entourage, alltså.
E: Anto-jasch.
jag: Exakt. Ett användbart ord.
E: Jaa.
En ovanligt vacker tvååring.
Apr 142012
1. MÅNGA presenter.
2. Se till att de andra behandlar dig med värdighet på denna stora dag. Du är kungen idag.
3. Muffins är godare än tårta och man får också fler muffins än tårtor.
4. Belöna dina undersåtar när de ger dig gåvor. Bjud på fika. Men ta själv först, förstås.
4. Lite utomhusvistelse är bra för kropp och själ. Och sand är ett bra sätt att rensa magen efter alla onyttigheter.
5. Från och med nu och för resten av ditt liv är du BÄST!
Apr 142012
Några paket i gåvohögen
Imorgon – eller oj, idag – fyller E 2 år! Fatta! TVÅ år.
Det är ju inte möjligt.
Det känns som att hon borde vara typ 45 – jag kan inte minnas att jag någonsin levt utan henne.
Och så känns det som att hon föddes igår. Vart har tiden tagit vägen?
<3 E <3
Apr 132012
Storasyskonens framlagda kläder för dagen går jättebra att torka näsan på om man känner sig snorig.
Tycker E alltså.
Storasyskonen – som normalt slår knut på sig själva för att gå E tillhanda – är inte lika förtjusta. Mycket märkligt.
H:s kläder – Plan B
Man vet att man är mamma om man tar sig några minuter till att fundera över om det ändå inte är ett tecken på en viss personlig mognad att hon bara snöt sig i deras kläder, inte i sina egna.
