Ja, hur gick det med Bellman då? Jo, det dök upp ett brev där det stod att Bellman tyvärr aldrig städar. Men att han ordnar skattjakter och kan tänkas göra det istället ”om det är så att nån är intresserad”. Jo, någon var det. Så det blir nog en.

Men H tror inte riktigt på Bellman längre. Hon jämför handstilen på hans lappar med min handstil och konstaterar att vissa bokstäver är väldigt lika. Andra, i och för sig, är inte alls lika. Sådant här har jag hört henne diskutera i telefon på kvällarna, med (tror jag) kusin A.

Jag tycker inte att det är ett så stort problem. Det är alltid bra med lite hjärngymnastik. Mer Bellmaninfo efter helgens skattjakt.

 

 

BELLMAN kommer ni väl ihåg? Han figurerade ju i H:s liv ungefär som tandfen – ja, han började ju sin vänskap med H genom att det avslöjades att han var god vän till tandfen och kunde många roliga historier om tandfeer. Sedan har han dykt upp lite då och då, H kallar honom till sig med brev och han svarar oftast. Men tokigt. Ofta med en rolig historia eller två och väldigt ofta också med en liten minipresent…nu var det ett tag sedan han figurerade, men för några månader sedan efterlyste hon en skattjakt av honom och det dök också upp en skattjakt under helgen, med russin som skatt.

Hm. H har nu gjort upp med sin kusin A att de båda skall skriva brev till Bellman ikväll.

Normalfallet med brev till Bellman karaktäriseras som sagt av att H vill att det skall hända något kul, kanske vill hon ha en liten överraskning eller en skattjakt till helgen. Då brukar hon skriva till Bellman och han svarar på sitt eget tokiga sätt.

Men H:s brev till Bellman ikväll är av en liten annan sort. Möjligtvis beror det på att M och jag hade ett litet samtal med henne idag om de många fördelarna med att hålla städat och fint och hur det ser ut på hennes skrivbord. Det KAN spela in.

Så här ser brevet ut:

Hänger ni med? ”BELMAN Åm du stedär mit skrivbord jenåm att lega at paper i en hög och så vidre posslinsburken och skrivborslampa å sto kar. Åm du jör de så får du 5 överakninh. Helsngar H.”

”BELLMAN Om du städar mitt skrivbord genom att lägga allt papper i en hög och så vidare – porslingsburken och skrivbordslampan får stå kvar. Om du gör det, så får du fem överraskningar. Hälsningar H.”

Alltså jag är den sortens kvinna som mer än gärna ser att den icke-existerande men allmänt välvilliga Bellman slänger ihop en skattjakt åt ungarna att gå en helg. Jag kan också ge min välsignelse till att Bellman ger mig sig ut och köpa lite hårsnoddar när H kan övertyga honom om att hon behöver lite guldkant på tillvaron. Jag kan tänka mig att en låtsaskompis som sätter lite glans på tillvaron kan vara bra att ha för alla och en Bellmanhistoria muntrar ju oftast upp.

Men en låtsaskompis som städar åt en.
Det är liksom lite för bra för att vara sant.

Jag för min personliga del tror att Bellman förmodligen med hänvisning till sin vilda och ohämmade personlighet kommer att undanbe sig städuppdrag. Det mest sannolika, eftersom han är en sådan amoralisk natur, är att han kommer att försöka muta henne med en midsommarskattjakt istället. Eller vad tror ni?

Och vad tror ni Bellman sysslar med hemma hos hennes kusin?

 

 

Det är tre dagar kvar till H:s sjuårsdag och det är fruktansvärt svårt att somna på kvällarna. Hon vet att vi vuxna tycker att hon inte skall springa uppe så hon har hittat på några smarta grejer som fångar vårt intresse för att ändå kunna göra det (det lönar sig att ha lättdistraherade föräldrar).

För M:s del kommer en lång lista på medicinska underligheter. Det gör ont i ett lår och ett öra men växelvis. Eller så är det ett sår som ser konstigt ut (vilket händer om man ritar med bläckpenna runt det). Eller så tror hon att hon känner att håret växer ojämt. M och jag satt som tur var och tittade på doktor House under en del av de här besöken så han kunde med hjälp av den geniala diagnostisören diskutera dessa avancerade symptom på lämpligt sätt och sedan stoppa om och lägga i sängen igen.

Till mig kommer hon med andra saker. En lista hon har gjort över saker jag är bra på, en ny lista som börjar med ordet ”ALT” och sedan kommer det ”ta hnd åm vi”, ”Laga mat”, ”skriva”, ”breta sagor”, och ”va mä åss” och sedan ett hjärta som hon skrivit ”JAG ÄLSKAR DEJ” i. Ja, det funkar på mig, det lovar jag. Jag läste intresserat listan och blev väldigt rörd och tackade och kramade och följde med upp och stoppade om. KLART det funkar! Jag skall spara den för evigt.

Att vara mamma är att känna en fascination över hur väl hon kan förutse vad som får oss att ge ytterligare lite uppmärksamhet på kvällarna och att samtidigt bara älska och älska och älska.

Sedan var det ett brev till Bellman. Brevet handlade om en lös tand som hon har och som hon vill skall lossna. Jag läste det imponerat, förstås. Det funkade också jättebra. Vi lade det noggrant under madrassen (tokiga Bellman lämnar och hämtar brev under madrassen nämligen).

Jag frågade om hon längtade efter sin födelsedag. Hon svarade med att dra fram en lapp som hon gjort där hon klippt FEM små avdragsremsor för varje dag. ”Jag drar av en före frukost, en innan vi åker till skolan, en när jag kommer hem, en när vi går och lägger oss och en när du säger så här ”Nu måste du verkligen försöka sova, H!” med den rösten. Så titta här, jag har sparat den idag, jag tar den sedan när du låter strängare.”

Det är ju så ofattbart gulligt att jag inte klarade av att prestera det stränga tonfallet utan mest fnissade lite när jag sade de ritualistiska orden ”Nu måste du verkligen försöka sova, H!” Hon betygsatte min prestation genom att inte dra av någon remsa utan istället le busigt och demonstrativt lägga papperslappen i orört skick på nattygsbordet. ”Vi tar det senare, mamma.”

Hmm…

Men det blev inget strängt tonfall, den femte lappen är alltså ännu inte avriven denna kväll för under slutscenerna i House kom hon inte nerför trappan en enda gång. När jag tittade till henne efteråt sov hon så djupt att hon inte ens vaknade till när jag tog av henne glasögonen. Mycket längtan gör kroppen trött.

Jag väntar också ivrigt på fredagen. Det skall bli så enormt roligt att få fira henne. Och under vår säng ligger ett paket som nästan har en egen nerräkning av dagar, för det vill så gärna bli hennes…

Nåja. Det är 60 timmar och 45 minuter kvar till klockan 11.14, när hon kom till världen för sju år sedan. Jag minns tydligt att jag var rätt mycket vaken de här nätterna för sju år sedan…

Om H tror att hon känner mycket längtan nu, är det ett intet mot hur det var för sju år sedan för mig. Vår förmåga att längta oss sömnlösa är tydligen både genetisk och stark. Men det kan det vara värt.

Den underbara som jag längtade efter…och ibland kan jag knappt tro min lycka nu när jag har henne.

 

-Jag saknar tandfen lite, viskade H till mig i morse. Hon viskade, för hon är mycket noggrann med att skydda sina småbröder från sin egen vishet, att tandfen inte finns. Jag tror att hon resonerar som så att det är lite smärtsamt vuxet att veta att det är på låtsas, så hon gör det för att de skall få ha sitt roliga. Men medan hon pratar med bröderna, händer det alltid att hon tittar på mig och blinkar.

Vad kan jag säga? Jag saknar också tandfen lite. Det var roligt att hitta Bellmanhistorier och annat i den stilen. Det var roligt när hon trippade upp på kvällen för att berätta att hon hade skrivit ett brev till tandfen. Det var roligt att anordna skattjakter och så. Men en sak är säker: hon har tagit till sig budskapet om tandfens icke-existens rejält. Och vad jag märker, utan större sorg. Förrän det här lilla som hon sade idag.

Vi pratar en stund om låtsaskompisar, ett ständigt aktuellt ämne härhemma just nu (killarna har drösar med låtsaskompisar, imorse t ex kom S och sade ”sexton av mina låtsaskompisar står före mig i tandborstningskön! SEXTON! Jag kommer aldrig att hinna till skolan!”) och jag föreslår tvekande att tandfen kanske kan få vara en slags låtsaskompis. Men hon tvekar. Tandfen var ju en riktig, fast lögnaktig, relation. Hon säger inte det, men jag anar att det är där skon klämmer.

Vi har hittat något annat istället.

H har börjat skriva brev till mig istället och det är faktiskt ännu roligare. Hon gör egna vykort genom att rita en bild på ena sidan av ett papper och sedan dra ett streck i mitten och några ”adress-och-namn-streck” till höger om det strecket. Sedan ritar hon ett vackert frimärke och skriver mitt namn. Breven är nästan alltid kärleksförklaringar och underbara.

Jag skriver kort tillbaka. Jag skriver också kärleksförklaringar. Det är ändå det viktigaste. Hon sparar dem noga i sin nattygsbordslåda. Häromnatten hade hon tyvärr somnat på ett av mina vykort så det hade blivit skrynkligt. Hon visade mig bekymrat skrynklan som gick rakt över orden ”Jag älskar dig hur mycket som helst” och vi lade högtidligt, nästan lite ceremoniellt, vykortet i en tjock bok så att det fick platta till sig under natten.

Jag sparar hennes kort också. Jag vill alltid ha dem. De ligger i en hög tillsammans med annat hon skrivit till mig, bland annat ett kort hon kom med under min fyrtioårsfest där det helt enkelt stod MAMA JA HATAR DEJ (hon fick inte titta på Askungen 3 under festen). Det är också lite härligt att ha kvar.

De här breven är det bara jag som får, teckningar och konstverk som hon totar ihop brukar fördelas ungefär lika mellan föräldrarna. Men det här är något mellan henne och mig. Kärleksbrev…

Det är fantastiskt att ha barn!

PS: Undrar du över vad allt det här med tandfen handlar om? Det finns en kategori till höger som heter ”Tandfen och Bellman”. Klicka in dig där, så vet du snart mer om dessa viktiga personer.

 

eller kanske inte…

 

ett brev till Bellman. Ett brev där H frågar om tandfen finns på riktigt. Hon har ju bestämt sig för att inte ifrågasätta Bellmans existens och då är det klart att det är logiskt att fråga honom om ifall tandfen finns. Jag avtvingades ett löfte om att inte ta brevet eller svara på det.

Bellman svarade inte heller =( men hon tröstade sig med att Bellman är känd för att vara lite opålitlig. Hans svar kan dröja eller dyka upp vid oväntade tillfällen på oväntade ställen. Så har det ju varit. Hon vill väldigt gärna att Bellman finns och helst av allt tandfen också. Hon har utvecklat en idé om den riktiga tandfen som har funnits hela tiden. Men så finns det DUMMA FÖRÄLDRAR som förstör för den riktiga tandfen genom att agera på eget initiativ. Ja, vem vet, det kanske är sant?

Kanske.

Jag har ett litet embryo till en idé om vad jag skall göra. Men jag måste tänka ut det i detalj först. Kanske kommer det att hända något imorgon kväll. Det skulle inte förvåna mig.

Alla tips mottas dock fortfarande med tacksamhet.

*****
Läs även vad andra bloggare skriver om  TANDFEN   BELLMAN  BREV

(intressant?) 

 

Hon lade aldrig brevet under kudden! Varför vet jag inte. Men eftersom jag inte säkert visste att brevet inte tappats bort i sängen någonstans så sjukskrev jag tandfen och lät Bellman ordna skattjakten.

Men sedan tyckte jag att jag hade kringgått frågan för länge. Och så hade jag hittat på en strategi. När H gått och lagt sig gick jag in och satte mig på sängkanten och frågade om jag fick berätta en saga. Det var hon pigg på.

-Det var en gång en storasyster som hade en lillebror.

-Va?! Bara en lillebror? H är van vid sagor som handlar om livet i vår familj så en saga om en storasyster med bara en lillebror var lite oväntad, precis som jag tänkt mig.

-Japp, bara en lillebror. Och den här lillebrorsan, han tyckte så mycket om fågelsång. H log. Han tyckte så väldigt mycket om fågelsång att han faktiskt bestämde sig för att göra en konsert till fåglarna.

-Vad är konsert?

-När man sjunger flera sånger för en publik.

-Aha. Vilka sånger?

-öh…

-Kanske Bro Bro Breja?

-Ja, säkert den och Blinka lilla stjärna och en massa sådana…det spelar ingen roll. Det viktiga är att han ville sjunga tillbaka till fåglarna och så en sak till. Att storasystern kände så starkt för sin lillebror, som trodde att fåglarna ville höra hans sånger. Och som övade så mycket. Han visste ju inte att fåglar bara lyssnar på varandras sånger, inte människosånger.

-OK.

-Och så fick storasystern höra att lillebror trodde att fåglarna skulle applådera honom när han gjorde sin konsert!

-Ojojoj, och fåglar som inte ens har händer.

-Precis. Så storasystern tänkte som så: HUR skulle hon göra sin lillebror glad, så att han inte blev besviken när fåglarna inte klappade händerna?

-Jag vet! Jag vet! Hon kunde gömma sig i buskarna och klappa så skulle han tro att det var fåglarna.

-Ja! Och det var exakt så den storasystern gjorde, så att han inte skulle bli ledsen. Och…och det var exakt så jag gjorde när du skrev brev till tandfen första gången. Jag skrev svaret. För att vara snäll, för att du inte skulle bli ledsen, precis som storasystern med sin lillebror i sagan. Så jag vill berätta för dig nu att det är jag som är tandfen.

Hon stirrade bara på mig. Ganska länge, med tanke på att hon igår skrivit ett brev och undrat vem tandfen  var.

Sedan följde ett långt samtal om sanning och lögn och fantasi, om besvikelse och om lekar och verklighetens natur. Hon var besviken, menockså lite fascinerad. Ledsen, men glad också. Jag tror att hon kände sig lurad på ett nöje, en rolig grej (och det gör jag också). Ett motvilligt kliv togs in i vuxenvärlden den här kvällen – jag hade inte insett att det skulle vara ett så stort kliv, trodde att det nästan redan var gjort eftersom hon misstänkte något. Men hon förväntade sig nog inte att få det bekräftat…Hon känner en sorg över tandfen, och det gör jag med. Men hon fick rätat ut några frågetecken. Och så tog hon reda på att det var jag och M som lagt pengar under kudden när hon tappat tänder.

När jag gick därifrån sade hon:

-Mamma, jag skall säga två saker. Det GÖR INGET att det är du som har lagt pengar under kudden. Men det andra är att jag tänker inte fråga om Bellman finns på riktigt. För jag VILL att han skall finnas.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om  TANDFEN   SAGA   SANNING   FANTASI

(intressant?)

 

 

Jag måste erkänna att jag inte direkt ser fram emot att svara på den här frågan. Men den har ju kommit nu och man skall ju inte ljuga för sina barn.

Jag har hört uttrycket ”är de tillräckligt gamla/mogna för att fråga, är de tillräckligt gamla/mogna för att få reda på svaret”. Så det är väl så.

Men det är bara så – så svårt. En del sådana här svåra frågor har jag haft en beredskap för sedan de var små embryon och jag hade rosiga fantasier om hur ett litet guldlockigt barn klättrade upp i knät och med förtroende i rösten frågade ”mamma, hur blir det bebisar?” (men jag var i och för sig inte så beredd på Hs första spontana reaktion ”stoppa in snoppen i snippan? VAD ÄCKLIGT!”)…men just en sådan här svår fråga hade jag ingen förberedelse på att den skulle komma.

Fast jag borde kanske ha förstått det. Jag har ju väldigt intelligenta barn.

Hur skulle du, kära bloggläsare, lösa det här?

Kvällens brev till tandfen ser nämligen ut såhär:

CERA TANDFEN JAG UNRAR OM SKATJAKTÄN HAR DEN KOMIT? HUR SER DU UT UNDRAR JA OKSÅ. Å SÅ EN SAK TIL: E DU MIN MAMMA ELER FINS DU PO RIKTIT?

Hmm…

*****
Läs även vad andra bloggare skriver om  TANDFEN   SVÅR FRÅGA   SVAR

(intressant?)

 

Kolla vad tandfen får i natt!

Japp, ett litet handgjort smycke av garn och pärlor. Och så följande fantastiska brev därtill:

HEJ! TANDFEN, JA HAR JORT DEN HÄR PRISENTEN ME GLADHET Å ARBETE Å TEKNIK Å STÅLTHET. DU FÅR ETT TIPS HUR MAN JÖR ETT KUVER OKSÅ. MIN LILEBRÅR S VIL BLI VENNÄR ME ER. CIKAR ET BRE DÄR DE STÅR NÅRA SAKER FAST HAN SÅVER NU SÅ HAN JÖR DE IMORN. HLSNIGAR H

”med gladhet och arbete och teknik och stolthet” – ja, stoltheten kan man skriva under på. Visst är hon fantastisk?

*****

Läs även vad andra bloggare skriver om TANDFE   BREV   STOLTHET  HANDGJORT SMYCKE

Intressant? 

 

skapade ärligt talat ingen särskilt positiv stämning imorse. Det som jag var mest nöjd med, att Tandfen lyckats ge en tandborstrelaterad present (batterier till den ständigt urladdade elektriska tandborsten) möttes med en sådan där besviken min som sexåringar är bäst på. Och resten av brevet, trots att det var positivt och glatt, ansågs vara ”sådär” av den unga mottagarinnan.

Undrar du, kära läsare, över hela situationen med tandfen? Och om varför Bellman är så viktig i sammanhanget? Hela bakgrundshistorien finns härklicka   länkarna bara .

Men när dagen gick blev hon alltmer förtjust i brevet och ikväll hade hon lagt ner en enorm möda på att pränta ihop det här långa svaret:

HEJ TANDFEN TAK FÖR BATERIERNA. ÅM DU GÅR SÅ GÅ IN PÅ BAKSIDAN ANTINGEN GÅR DU IN PÅ MAMMAS Å PAPPAS RUM DÄR BREVET LÅG IGÅR NAT ELER ALTANDURREN. KAN JAG FÅ KLISDERMERKEN, TANDFEN? DET E EN GREJ JAG VIL FRÅGA DIG – GÅR DU ELER FLIGER DU? DU FÅR EN BELLMANHISDORJA SÅ FÅR JAG EN SKATTJAKT, OK? KRAM H

BLLMANISDORIN E PÅ ANDRA SIDAN

så har hon ritat några hjärtan och blommor. Det är så fantastiskt tycker jag, för det första att hon orkat skriva så många ord på ett papper, och sedan att hon skrivit instruktionerna om hur Tandfen skall ta sig in (vi har nämligen rivit vår yttertrapp för att bygga om den, så hela familjen går in genom alternativa dörrar, i vårt sovrum eller genom altandörren) i själva brevet som hon lagt under sin kudde. Och så är det den svåra frågan om ifall tandfen går eller flyger. Vad tror du? Jag vet inte…

På andra sidan står den här historien:

DET VAR EN GÅN EN TYSK Å EN RISK Å BELLMAN SÅM SGULE TEVLA VÄM SÅM KNDE SPÅTA RÅSA TUGUMI Å TISGEN BURJA DÅ. HAN KUNDDE SBÅTA FEM METER. Å SEN SPÅTAEDE RISGEN Å HAN SBPÅTADE TIO METER. Å SEN VA DE BELLMAN Å HAN SBÅTADE SÅ LÅGT HAN KUNDE Å SEN NESDA DA I TINIGEN ”CINES PÅ CÖD AV RÅSA TUGUMI”

c uttalas som ett sjeljud. Det är för att jag heter Charlotte som börjar på C och därför tror hon att alla c:n motsvarar alla sjeljud. Med andra ord CINES = kines och PÅ CÖD = påkörd. Ett rationellt sätt att stava, iallafall.

Jag tycker att det här är så underbart sött. Jag tror faktiskt att tandfen kommer att frångå sina principer om att inte komma med presenter och att sista anhalten på skattjakten får bli några KLISDERMERKEN. Eller vad tror du, kära bloggläsare?

*****

Läs även vad andra bloggare skriver om TANDFEN BELLMAN BREV  BELLMANHISTORIA

(Intressant?)

Blogglista.se Bloggparaden Blogifer Blog Toplist Personligt Föräldraskap bloggar Topplista Reggad på Commo.se Personligt 1000länkar.com - gratis länkkatalog Twingly BlogRank bloggping Barnsajten.com - Mycket om och för barnen RSS/Ping Bloggar av mammor och gravida bloglovin
© 2012 Ansgars syskon Kontakt: admin@ansgarssyskon.se Suffusion theme by Sayontan Sinha