Vi skriver » Ansgars syskon

Rim och reson

Maj 092012

-Jag har hittat på nya ord till den där låten, sade H.

-Den här låten? sade jag och sjöng lite.

-Just den, sade H och sjöng sin text:

Får jag ingen korv så hoppar jag i älven
får jag ingen korv så hoppar jag i älven
får jag ingen korv så hoppar jag i älven
i Tupperware

”Jag tycker om den för den är liksom noggrannare och så förstår man den,” sade den historielösa, kulturlösa unga damen.

Som jag sagt tidigare: Dalmål som hemspråksundervisning. Åtminstone till de lär sig om KOPPARBERG – kanske lär sig så mycket att de kan bjuda sina vänner på Kopparbergspartyn och sälja Kopparbergsprylar?

Just kidding.

Varje svamp du ser en spark du ger, så att svampen faller ner och förökar sig till fler, ty då får du sparka ner mer

Mest om H, Vi skriver No Responses »

Mar 302012

Kom in i H:s rum imorse och såg att hon satt och skrev på datorn.

Jag vet att hon håller på att skriva på en bok, ”Den magiska sagan”. Hon tittade upp och berättade glatt att hon redan var på fjärde kapitlet. Jag frågade om jag fick fota och lägga ut vad hon skrivit hittills. Jag fick det. Varsågoda:

Jag tycker att det mest spännande i hela sagan står på rad 3 i kapitel 1. Jag VET. Jag fattar att det är ett stavfel, eller snarare två stavfel: kombinationen av att inte kunna stava ck-ljudet på rätt sätt och att höra fel på o och å. Men ändå.

Det är på grund av den mentala bilden som uppstår. Den där medlemmen av den söta lilla tomtefamiljen, Tomte-Lina, som är ute och plågar svamp. You gotta love it.

Hitlåt

Mest om H, Vi skriver 4 Responses »

Dec 132011

Här kommer H:s nya sång. Som ni vet skrev hon tidigare en om att hon sörjer vår döda katt.

Men nu har hon skrivit en ny, lite gladare, hoppfullare, som handlar om – öh, ett ämne som är mycket vanligt i musikvärlden. Hon ville väldigt gärna att den skulle vara med på bloggen, en plattform uti världen för en aspirerande ung låtskriverska. Och jag, jag var lite stolt och så tänkte jagatt ni kanske ville läsa hennes:

KÄRLEKSSÅNG

Jag såg dig inte förrän i klassrummet

Det är dig jag vill ha

Vi kunde vara vänner eller något annat

Jag tror jag är kär

Det är dig jag vill ha

Vi kunde leka du och jag, varenda dag

Jag känner det i hela kroppen, jag tror jag vågar nu

Vi leker en dag

När du går så säger du att jag är söt

och Hejdå, hejdå!

Vem säger inte att hon är söt? Hon är sötast!!

När du knegar i djungeln hela tiden

Filosoferande, Mest om S, Vi skriver No Responses »

Dec 122011

Vad sägs om den här varianten av den gamla Fantomen-utan-kläder-dängan? Det är förstås en felhörning som ligger bakom (och en egen lösning på rimbehovet) men jag tycker så grymt mycket om den här versionen, som S kör med:

Ingen har sett Fantomen utan brallor

klädd i pyjamas och stövlar med skallar

Gör som Gud och skaffa dig en kjol

Det är bättre under Afrikas sol.

Särskilt det där med Gud och kjolen.

Fantomen: macho.

Gud: praktisk. Frisläppt. Vågar ha lite kul med sin klädedräkt (alternativt helt enkelt kvinnlig).

S: till och med när han sjunger fel gör han rätt.

Önskelista by proxy

Mest om E, Mest om S, Vi skriver No Responses »

Dec 112011

S har grubblat länge över det här med hur det skall gå med E:s önskelista till tomten, när hon inte kan skriva eller ens rita begripligt.

Igår tog han saken i egna händer och skrev hennes önskelista åt henne. Så här ser det ut:

Ni ser va? ”Tjejanka. En bil. Ett gosedjur. God jul från E 1 år”

Tjejankan är för att hennes favoritsovdjur är en anka, och S har tydligen bestämt att det är en killanka (det är det nog också om man tittar på den noga) och för att komplettera behövs förstås en tjej. Det är ju logiskt om man är rättvisemanisk som S är. Så vill hon ha en bil och ett gosedjur och det är väl det han gissar att hon drömmer om. 7

Det är lite gulligt att han försöker förstå och skriva ett brev till tomten åt henne.

Men nu kom han precis och ville att vi skulle skriva dit ”obs ankan skall vara ett gosedjur” så att inte tomten missförstår och tar hit en riktig anka. ”Då kanske inte E skulle bli så glad.” Nej, det är ju MÖJLIGT att om man skall lägga sig och sova med en anka kanske det är att föredra en mjuk och plyschig kuddliknande gosedjursanka framför äkta vara.

Så snälla tomten, tänk på det.

so hush little baby, don’t you cry

Ansgar, Mest om H, Sorgedagar, Vi skriver 13 Responses »

Nov 222011

Barnen tänker också på döden de här dagarna. De ”känner” tre döda: Ansgar (som de ju aldrig träffat), sin farmor (som bara H och S har väldigt episodiska minnen av) och våran katt Ville. I barnens tankar lever dessa tre tillsammans i himlen, på samma moln, och tittar ner på oss. När vi vuxna pratar om Ansgars födelsedag och dödsdag och sånt, då tänker barnen extra mycket på sin katt.

Det är ju så det funkar. De minns Ville, de saknar Ville. Han var en i familjen precis som Ansgar och alltså är han lika sörjd och saknad som Ansgar. Det var till och med som så att jag hörde A muttra på väg ut till bilen ”det var Ansgar som var människan, det var Ville som var katten, det var Ansgar som var människan, det var Ville som var katten” som för att komma ihåg det här. Och det är klart, just A har väl inga klara minnen av någon av dem, men vi har kort på honom och katten, iallafall. Vi har också Villes grav här på vår tomt, så det är lite lättare kanske att sätta ljus där och smycka där.

Det här är fint tycker jag. De delar våra känslor, men på sitt eget sätt.

Iallafall.

H hade skrivit en sång till Ville igår i skolan. Först ville hon visa den för mig, sedan ville hon inte. Sedan kom hon med den och sade att jag fick den, för den kunde vara viktig för mig. Jag blev rörd. Jag läste den och blev väldigt – ja, berörd, glad, stolt, ledsen, imponerad, allvarlig, hudlös, stöttad, stärkt, ödmjuk, och en massa andra saker.

När vi hade pratat om Ville ett tag, så tog jag mod till mig och sade att så som du skriver i din sång, så tänker jag om Ansgar. Hon sade att hon förstod det, att vi också var ledsna och saknade. Jag frågade om jag fick ha med sångtexten i min blogg om Ansgar och alla barna och hon sade att jag fick det.

Den är så fin,den talar så rätt in i min dag idag. Om saknaden, om gråten, om känslan av ensamhet. Så här kommer den:

H:s ”Sång till en död katt”.

Jag vill nå dig, jag vill gråta nu, få tillbaka dig nu

kan bli lessen ibland, kanske gråter nån gång på gång

men jag kan inte sluta att gråta

men jag tänker på dig

vilka kul minnen mellan dig och mig

jag vill ha dig av inget

jag saknar dig som vattnet är blått och gräset är grönt

Visst är det fint? Den får ligga vid sängen ikväll, vara vår vaggvisa, när den här dagen tar slut. Den här dagen som var minnet av en av de underbaraste dagarna i mitt liv. Och som minner om de mest smärtsamma dagarna också.

Tätt, tätt, ligger känslorna nu. De får som lite tröst av H:s sång.

Gästblogg av H: Bussresa

Mest om H, Vi skriver No Responses »

Okt 092011

(stavfel rättade av gästbloggerskans ömma fru moder)

Jag var på en bussresa en dag i Turkiet, på tisdagen, med morbror D och moster E. Vi hade med en ryggsäck och en kamera och de skulle bjuda mig på hela dagen! Vi var på ett vattenfall och en skola och en turkisk lunch. Och så var vi i en moské där man fick ha en sjal på huvudet och där det fanns en trappa som bara Gud och Atta Turk fick gå på (tror jag det var).

Det var en bra bussresa för man lärde sig om Turkiet, bland annat att ett bananträd behöver tjugo kilo vatten om dagen, och att en banan växer uppåt liksom, tvärtom så här. Det var vattenfallet som var coolast. I skolan fanns det bilder på Atta Turk i varje rum, i rektorns rum fanns den snällaste bilden av alla för annars såg han ganska sträng ut. Skolbarnen hade också uniformer och de hade matte i den skolan. Sedan kom vi hem och då badade jag igen.

Bilden tagen av Morbror D

Dagens dikt

Mest om S, Vi skriver No Responses »

Okt 082011

står S för. Han har skrivit den eftersom hans gammelfarmor, som alla kallar Mimmi, fyller 95 år på måndag. Den är nu lagd i ett förslutet kuvert på väg att postas.

Jag bryter alltså Turkietbloggarna för dagen och landar ner i den vardagliga svenska verklighet som det är idag. Och dikten för idag.

Lite kan jag säga att jag hoppas att hon inte tolkar den alltför mycket. För det känns inte som att moralen i dikten handlar om att det är så tilltalande att vara 95. Men samtidigt tycker jag den är charmig, eller att det är väldigt charmigt att rita en fin teckning och sedan säga lite nonchalant ”‘äsch, 95 är ganska speciellt att fylla. Jag slänger med en dikt också.”

Så från Tomas Tranströmers framtida arving, ett tidigt försök.

”Solrosen är finast på sommaren. Mimmi. Kram S” (resten av namnet vidhållet som vanligt här i bloggen).

jag börjar nästan längta till min egen 95-årsdag för att se vad jag får för dikt. Och vem vet, vid det laget kanske han verkligen klivit in i Tranströmers skor och fått Nobelpriset? Då längtar jag till den dagen först, förresten, alltså Nobelprisdagen. (Vad har mammorna för klänningar på festen?)

Man skall inte ta ut ALLA sina nöjen i förskott.

Älgpoesi igen

Älgpoesi, Familjeliv, Vi skriver 3 Responses »

Aug 192011

Ni vet ju sedan tidigare hur stark sympati jag känner för alla som googlar ordet älgpoesi. Ni som har läst bloggen ett tag har tagit del av min längtan efter att göra bloggosfären till en mer relevant plats för dessa individer.

Som alla förstår går det ju inte att göra en engångsinsats för ett så behjärtansvärt ändamål. Det kräver att man återkommer då och då, att man bär känslan inom sig och att man då och då gör en overt ansträngning. Så idag har jag gått till mina närmaste poeter och bett dem att ta ordet ”älg” till sitt hjärta för att se om det kunde frambringa någon dikt.

Och se, det kunde det! E:s dikt blev liksom – ja, ordlös. Mer som en lång utandning på vokalen A (alla älgars favoritvokal) med lite olika betoningsvariationer.

A dikt blev så här:

En älg i en raket

satt där och sket

men vad gjorde det?

Det känns som att han med detta vill fånga in älgens stora perspektiv, lite vardagsrealism och så slutligen en ganska uppgiven, frågande, ifrågasättande existentialistisk kamp. Vad gör det egentligen? Ja, vad spelar något egentligen för roll? Så tänker jag mig denna dikt men jag kan ha fel för ganska snart kom en andra vers:

En älg är en mes

som satt där och fes

tills han blev hes.

Jag känner att vi nästan lämnat möjligheten för existentialistiska tolkningar där.

S har denna gång valt att förhålla sig till den moderna popkulturen i sin tolkning:

Popular, en älg är Popular

en älg i skogen är Popular

Popular, men inte Popular

om älgen går till banken där.

Ja, det var det, det. Vad kan man säga? Han har ju rätt. Man kan nästan se framför sig slipsbeprydda män som gömmer sig bakom Dagens Industri i ett försök att undkomma denna aparta hornviftande yuppie-wannabe.