S och A har skrivit en berättelse. Den är så enormt välberättad så jag måste dela den med er.

Inget tjafs. Inga onödiga känslor. Inget löjligt detaljfixerat. The salient facts och inget annat.

Först en uppländsk-svensk ordlista: rak=röck=ryckte.

Varsågoda:

hajen

 Hajen tog en diamant från polisen. Polisen röck ut. Hajen tog en bil. Bilen var rostig och söndersliten. Hajen blev gripen. 

Vad jag älskar är allt som inte är utskrivet – inte är överförklarat av författarna. Istället får frågorna växa inom läsaren: Varför hade polisen en diamant? Var hittar en haj en bil? Slet hajen sönder bilen? Om inte – vem gjorde det då?

Många frågor har man men moralen i berättelsen behöver man iallafall inte fundera över:  Stjäl bara nya fina bilar så kan du inte gripas lika lätt.

 

Ni vet den där utflykten vi gjorde i lördags? Den som jag bloggade om i förväg?

Trots regnet blev den tydligen bra.

För titta vad jag fick av H. Hon har skrivit en låt om den dagen.

”Här kommer en låt om dagen Nu kör vi!”

Fint va? Man blir så oerhört glad när de blir glada. Och när någon, som H här,  sedan formulerar det som ett tack, ja, då är allting perfekt.

 

Här kommer H:s nya sång. Som ni vet skrev hon tidigare en om att hon sörjer vår döda katt.

Men nu har hon skrivit en ny, lite gladare, hoppfullare, som handlar om – öh, ett ämne som är mycket vanligt i musikvärlden. Hon ville väldigt gärna att den skulle vara med på bloggen, en plattform uti världen för en aspirerande ung låtskriverska. Och jag, jag var lite stolt och så tänkte jagatt ni kanske ville läsa hennes:

KÄRLEKSSÅNG

Jag såg dig inte förrän i klassrummet

Det är dig jag vill ha

Vi kunde vara vänner eller något annat

Jag tror jag är kär

Det är dig jag vill ha

Vi kunde leka du och jag, varenda dag

Jag känner det i hela kroppen, jag tror jag vågar nu

Vi leker en dag

När du går så säger du att jag är söt

och Hejdå, hejdå!

Vem säger inte att hon är söt? Hon är sötast!!

 

Vad sägs om den här varianten av den gamla Fantomen-utan-kläder-dängan? Det är förstås en felhörning som ligger bakom (och en egen lösning på rimbehovet) men jag tycker så grymt mycket om den här versionen, som S kör med:

Ingen har sett Fantomen utan brallor

klädd i pyjamas och stövlar med skallar

Gör som Gud och skaffa dig en kjol

Det är bättre under Afrikas sol.  

 

Särskilt det där med Gud och kjolen.

Fantomen: macho.

Gud: praktisk. Frisläppt. Vågar ha lite kul med sin klädedräkt (alternativt helt enkelt kvinnlig).

S: till och med när han sjunger fel gör han rätt.

 

S har grubblat länge över det här med hur det skall gå med E:s önskelista till tomten, när hon inte kan skriva eller ens rita begripligt.

Igår tog han saken i egna händer och skrev hennes önskelista åt henne. Så här ser det ut:

Ni ser va? ”Tjejanka. En bil. Ett gosedjur. God jul från E 1 år”

Tjejankan är för att hennes favoritsovdjur är en anka, och S har tydligen bestämt att det är en killanka (det är det nog också om man tittar på den noga) och för att komplettera behövs förstås en tjej. Det är ju logiskt om man är rättvisemanisk som S är. Så vill hon ha en bil och ett gosedjur och det är väl det han gissar att hon drömmer om. 7

Det är lite gulligt att han försöker förstå och skriva ett brev till tomten åt henne.

Men nu kom han precis och ville att vi skulle skriva dit ”obs ankan skall vara ett gosedjur” så att inte tomten missförstår och tar hit en riktig anka. ”Då kanske inte E skulle bli så glad.” Nej, det är ju MÖJLIGT att om man skall lägga sig och sova med en anka kanske det är att föredra en mjuk och plyschig kuddliknande gosedjursanka framför äkta vara.

Så snälla tomten, tänk på det.

 

Barnen tänker också på döden de här dagarna. De ”känner” tre döda:  Ansgar (som de ju aldrig träffat), sin farmor (som bara H och S har väldigt episodiska minnen av) och våran katt Ville. I barnens tankar lever dessa tre tillsammans i himlen, på samma moln, och tittar ner på oss. När vi vuxna pratar om Ansgars födelsedag och dödsdag och sånt, då tänker barnen extra mycket på sin katt.

Det är ju så det funkar. De minns Ville, de saknar Ville. Han var en i familjen precis som Ansgar och alltså är han lika sörjd och saknad som Ansgar. Det var till och med som så att jag hörde A muttra på väg ut till bilen ”det var Ansgar som var människan, det var Ville som var katten, det var Ansgar som var människan, det var Ville som var katten” som för att komma ihåg det här. Och det är klart, just A har väl inga klara minnen av någon av dem, men vi har kort på honom och katten, iallafall. Vi har också Villes grav här på vår tomt, så det är lite lättare kanske att sätta ljus där och smycka där.

Det här är fint tycker jag. De delar våra känslor, men på sitt eget sätt.

Iallafall.

H hade skrivit en sång till Ville igår i skolan. Först ville hon visa den för mig, sedan ville hon inte. Sedan kom hon med den och sade att jag fick den, för den kunde vara viktig för mig. Jag blev rörd. Jag läste den och blev väldigt – ja, berörd, glad, stolt, ledsen, imponerad, allvarlig, hudlös, stöttad, stärkt, ödmjuk, och en massa andra saker.

När vi hade pratat om Ville ett tag, så tog jag mod till mig och sade att så som du skriver i din sång, så tänker jag om Ansgar. Hon sade att hon förstod det, att vi också var ledsna och saknade. Jag frågade om jag fick ha med sångtexten i min blogg om Ansgar och alla barna och hon sade att jag fick det.

Den är så fin,den talar så rätt in i min dag idag. Om saknaden, om gråten, om känslan av ensamhet. Så här kommer den:

H:s ”Sång till en död katt”.

 

Jag vill nå dig, jag vill gråta nu, få tillbaka dig nu

kan bli lessen ibland, kanske gråter nån gång på gång

men jag kan inte sluta att gråta

men jag tänker på dig

vilka kul minnen mellan dig och mig

jag vill ha dig av inget

jag saknar dig som vattnet är blått och gräset är grönt

 

Visst är det fint? Den får ligga vid sängen ikväll, vara vår vaggvisa, när den här dagen tar slut. Den här dagen som var minnet av en av de underbaraste dagarna i mitt liv. Och som minner om de mest smärtsamma dagarna också.

Tätt, tätt, ligger känslorna nu. De får som lite tröst av H:s sång.

 

står S för. Han har skrivit den eftersom hans gammelfarmor, som alla kallar Mimmi,  fyller 95 år på måndag. Den är nu lagd i ett förslutet kuvert på väg att postas.

Jag bryter alltså Turkietbloggarna för dagen och landar ner i den vardagliga svenska verklighet som det är idag. Och dikten för idag.

Lite kan jag säga att jag hoppas att hon inte tolkar den alltför mycket. För det känns inte som att moralen i dikten handlar om att det är så tilltalande att vara 95. Men samtidigt tycker jag den är charmig, eller att det är väldigt charmigt att rita en fin teckning och sedan säga lite nonchalant ”‘äsch, 95 är ganska speciellt att fylla. Jag slänger med en dikt också.”

Så från Tomas Tranströmers framtida arving, ett tidigt försök.

”Solrosen är finast på sommaren. Mimmi. Kram S” (resten av namnet vidhållet som vanligt här i bloggen).

 

jag börjar nästan längta till min egen 95-årsdag för att se vad jag får för dikt. Och vem vet, vid det laget kanske han verkligen klivit in i Tranströmers skor och fått Nobelpriset? Då längtar jag till den dagen först, förresten, alltså Nobelprisdagen. (Vad har mammorna för klänningar på festen?)

Man skall inte ta ut ALLA sina nöjen i förskott.

 

 

Ni vet ju sedan tidigare hur stark sympati jag känner för alla som googlar ordet älgpoesi. Ni som har läst bloggen ett tag har tagit del av min längtan efter att göra bloggosfären till en mer relevant plats för dessa individer.

Som alla förstår går det ju inte att göra en engångsinsats för ett så behjärtansvärt ändamål. Det kräver att man återkommer då och då, att man bär känslan inom sig och att man då och då gör en overt ansträngning. Så idag har jag gått till mina närmaste poeter och bett dem att ta ordet ”älg” till sitt hjärta för att se om det kunde frambringa någon dikt.

Och se, det kunde det! E:s dikt blev liksom – ja, ordlös. Mer som en lång utandning på vokalen A (alla älgars favoritvokal) med lite olika betoningsvariationer.

A dikt blev så här:

En älg i en raket

satt där och sket

men vad gjorde det?

Det känns som att han med detta vill fånga in älgens stora perspektiv, lite vardagsrealism och så slutligen en ganska uppgiven, frågande, ifrågasättande existentialistisk kamp. Vad gör det egentligen? Ja, vad spelar något egentligen för roll? Så tänker jag mig denna dikt men jag kan ha fel för ganska snart kom en andra vers:

En älg är en mes

som satt där och fes

tills han blev hes. 

 

Jag känner att vi nästan lämnat möjligheten för existentialistiska tolkningar där.

S har denna gång valt att förhålla sig till den moderna popkulturen i sin tolkning:

Popular, en älg är Popular

en älg i skogen är Popular

Popular, men inte Popular

om älgen går till banken där. 

Ja, det var det, det. Vad kan man säga? Han har ju rätt. Man kan nästan se framför sig slipsbeprydda män som gömmer sig bakom Dagens Industri i ett försök att undkomma denna aparta hornviftande yuppie-wannabe.

Så kommer vi till H:s tolkning av begreppet ÄLG. Jag gillar den, det är en sådan dikt som talar till mig:

Om jag var en älg, 

skulle jag gå och gå

och aldrig komma till dörren.

Men det är bara bra, 

för älgar har inga händer. 

Så dörren skulle aldrig öppnas.

Ja, kära älgpoesivänner, det var dagens skörd. Vi ses nästa gång vi slår våra poetiska skovelhorn ihop.

 

Jag väcktes av en lapp med detta fina budskap imorse, från S förstås. Idag är det lördag, med en mer konventionell stavning. Och det är det ju – och Valborg också.

Brasa och allt blev det (tyvärr glömde jag kameran inne) – vår brasa började redan vid femton så att alla skulle vara vakna och kunna se och den var verkligen väldigt effektfull och snygg. Sedan kunde jag inte hålla mig från trädgårdsarbetet och började baxa dit mer sly. Barnen betraktade brasan i fascination ”den ser ut som en drake!” ”Ja, en drake som slickar himlen” innan leken vidtog igen.

Barnen har sprungit i backarna och lekt i vår fina blivande kulle, nuvarande jordhög, cyklat, hoppat rep och gjort äventyrskartor och följt dem. Så här års förstår vi varför vi bor som vi gör. I vintras gick vi och muttrade att vi skall flytta, flytta till stan till något lättskött, där man inte har snöansvar men nu är det så ljuvligt. Äppelträdsbladen på knoppningsstadiet. Små tecken på liv överallt omkring.

Och barn som springer, hoppar, jublar och finns med som ett tecken på livet som spirar och gryr.

 

 

Barnen laddar för tiden efter påsklovet eller något. Ikväll kom nämligen båda mina skrivkunniga barn upp och ville visa mig texter de hade skrivit. S var först, han hade skrivit ner en sångtext som de lärt sig i förskoleklassen. Någon som känner för att gissa?

Som en liten ledtråd kan jag säga att Y=V. Blev det solklart då? Om inte kan jag trösta med att S sade ”men mamma, varför läser du inte på riktigt?” när jag försökte läsa från texten. Den kommer från en tigersång och den går så här:

MIN MAMMA HON HAR RANDIG SVANS

T-T-T-TIGERN S-S-S-SMYGER FRAM

 

H hade skrivit berättelser på egen hand. Här har vi henne i skrivartagen:

Den gulligaste var kanske den här, med titeln VÄNSKAPEN. Varsågoda och läs själva, illustrationen är av författaren.

Ja, här kan man se vilken skillnad det är på generositeten i familjen – för ni kan väl läsa berättelsen själva? Annars kommer uttolkningen här:

Mamma köpte en väska till H som var glittrig och blå. H köpte en ryggsäck och gummistövlar och en resväska och en dator med facebook och internet och TV. Slut.

 

Man kan också se på bilderna vilken generös givare H är i jämförelse med sin mor. Jag undrar så om det här har något att göra med att H vill ha nya glittriga blå gummistövlar medan jag tycker att de rosa från i höstas som fortfarande passar, är i gott skick och funkar bra duger…

Sedan kom det en gullig sång också, som hon berättade att hon också skrivit noter till. Nu är det ju så att i vår familj skriver vi och hittar på berättelser lite då och då så det är inget extremt ovanligt. Men NOTER, det har vi aldrig skrivit. Sånt tungt artilleri överlåter vi till musikaliska familjer så det är klart att jag var nyfiken. Om någon bloggläsare också är nyfiken finns både noter och text till sången att läsa här, varsågoda.

Texten går, som alla kan se: ”H är snäll mot alla i familjen och har långt hår.” Fina noter, tycker jag. När jag frågade hur melodin lät så tittade hon extremt frågande på mig. Så är det, hon har skrivit en text, och noter. Melodin får den glada sångtrallaren göra själv. Och så blir det ju i den mest kreativa och bästa av världar också.

 

Vad gäller själva påsken så kommer några bilder här. Några ganska godiscentrerade bilder. Vi har varit utomhus så mycket men alltid utan kamera, så det blir detta som vi får fotominnas av påsken 2011:

E med påskägg (en elefant låg det i)

A in his Easter bonnet.

S och stora delar av påskäggets innehåll.

Äter man för många ägg får man gula irisar. Nej, det är ingen hängsnara i förgrunden, påskharen hade varit vänlig nog att lägga i hopprep i alla påskäggen…

 

Blogglista.se Bloggparaden Blogifer Blog Toplist Personligt Föräldraskap bloggar Topplista Reggad på Commo.se Personligt 1000länkar.com - gratis länkkatalog Twingly BlogRank bloggping Barnsajten.com - Mycket om och för barnen RSS/Ping Bloggar av mammor och gravida
© 2012 Ansgars syskon Kontakt: admin@ansgarssyskon.se Suffusion theme by Sayontan Sinha