Maj 312012
 

Käre Blixten –

Du är väldigt älskad här hemma hos oss. Du förekommer på affischer, underkläder, tröjor, i leksaksform förstås, men också på plasttallrikar, ryggsäckar och en kortlek. Så du förstår: Vi är ett McQueenvänligt hem. Vi gillar dig. När jag säger ”vi” menar jag väl framför allt A och S. Men även för mig har du alltid framstått som en trevlig, möjligen lite egenkär personlighet, men vem är inte det. Det är en världslig sak, som en annan fiktiv egenkär personlighet brukade säga.

Så. Vi säger så här: Du är trevlig.  Du är snabb, röd och självsäker. Sånt kan jag sympatisera med. Det finns positiva saker att hämta där.

Men.

MEN.

Om mina pojkar säger ”ka-CHING” en enda gång till så kommer jag personligen att rensa ut all Cars-smygreklam här hemifrån och ersätta den med något som inte ens kommer från Pixar, något som aldrig vulgariserats av Disney. Jag tänker Pokemon, jag tänker manga. Jag tänker till och med mumintrollen.

So now you know.

C

Maj 022012
 

Hej kära skattemyndighet –

Ja, jag förstår att ni har mycket att göra så här års så jag skall gå rakt på sak.

Jag är vuxen. Jag har ICA-kort, en Toyota, en collie och en sådan där gräsklippare som man sitter ovanpå när man klipper. Jag är fast anställd. Jag förfasar mig över tonåringars musiksmak. Jag är till och med så enormt totalt jättevuxen att jag har röstat i allmänna val. Och i kyrkovalet. Jag betalar räkningar och suckar över gråa hårstrån. Jag lyssnar på musik som är inspelad på runda discar från 1900-talet, som jag har måst mp3:a själv. Jag använder till och med uttryck som ”jag har måst”. Det gör man inte om man inte är fruktansvärt, förfärligt, existentialistiskt vuxen.

Jag blev förälder rätt sent i livet, kära skatteverket. H föddes när jag var 34 år gammal. Så då njuter man när man någon gång får lägga av sig vuxenglasögonen och njuta fullt ut av livet, som ett barn. När vi sjunger tillsammans, jag och barnen, då, kära skatteverk, då känner jag mig ung på nytt. Eller när vi springer över tomten. När jag och E leker obegripliga lekar i sandlådan, och jag ett kort ögonblick förstår hennes logik, ja, då rinner också åren av mig som inarbetat potatismos från ett schamponerat barnhår. Men det är korta ögonblick bara. Egentligen är jag oroväckande, tinningsbekräftat, oföränderligt vuxen.

Så därför vill jag tacka er, kära skatteverk. För många saker, men kanske främst för den totala känsla av att fullständigt ha gått i barndom som jag fylls av när jag står inför er hemsida, er android-app och överhuvudtaget hela den här grejen med bank-id. Jag vet att det är jättebra verktyg för oss vuxna när vi vill deklarera snabbt och enkelt. Men just där, just då, blir jag så barn som jag någonsin varit.

Istället för att fylla i min Bank-ID-kod vill jag hitta på en ny hemlig kod som bara jag vet, och gömma kodnyckeln under tredje stenen från vänster på trädgårdsgången.

Istället för att tala om vad mina jobbresor kostat vill jag berätta en Bellmanhistoria.

Istället för att räkna ihop våra sparade tillgångar och skulder vill jag helst av allt rita små gubbar, huvudfotingar faktiskt, över hela dataskärmen.

De här känslorna har jag nästan aldrig, kära skatteverk. Jag sitter så fast i medelåldern annars. Så tack snälla ni. Tack SNÄLLA ni. Tårar av rörelse bränner på insidan av mina ögonlock när jag skriver detta. Ni har återgivit barndomens glada förundran inför vuxenvärldens komplicerade metoder till en tant i sina allra gråaste år. Tack, o skatteverk.

Nu har jag inte tid att skriva mer för nu skall jag gå och spänna lite gladpack över M:s tandborstglas. High five, eller hur, skatteverket?

 

Okt 192010
 

Vi pratade om engelska när vi åt ikväll, och barnen var intresserade av vad låten Manboy egentligen handlar om. Så jag gjorde ett försök att i grova drag översätta texten till svenska. De var väldigt intresserade, särskilt H och S. Och resultatet har blivit det här brevet, som vi nu skall försöka få iväg till Erik Saade. On the off chance att han är en person som läser föräldrabloggar så får brevet även vara med här. Det är författat av H och S, och nertecknat av H i original men jag har rättat stavningen.

Hej Erik Saade!
Vi har pratat med vår mamma om din låt Manboy. Du sjunger i den att man kan kalla dig för Manboy för du bryr dig inte om vad man kallar dig. Men det tycker vi är dumt. Om du inte bryr dig om vad folk kallar dig kanske de kallar dig för idiot eller dumbom eller till och med ännu värre saker som svärord. Har du tänkt på det? Vi tycker att man skall bry sig om vad folk kallar en för. För då får man mest höra snälla saker. Vi tycker också att du är duktig och verkar snäll.

Hälsningar H och S