Vissa dagar vill bara inte funka….idag är journalister elaka mot oss, det finns inte varmvatten, hönsen gör uppror för att de måste vara instängda, katten kissade inne och det var förstås bara skit med posten. Och även om allt detta inte varit så skulle ändå mitt hjärta gråtit för vår dotter vill inte vara på dagis.Är det inte konstigt vad de orden ser platta ut när man ser dem skrivna? En sådan mening som man inte alls skulle tagit till sig innan man blev förälder – livet skulle ha fortsatt exakt som förut, inte en rysning, inte en reaktion. Nu styr det hela tillvaron idag.

De ringde från dagis imorse och sade att hon bara grät och grät….så M for och hämtade henne.

De säger att det är ”bakslag” – tydligen en vanlig reaktion efter en lyckad inskolning när barna förstår att de faktiskt skall gå till dagis hela tiden, att det inte bara var några roliga lekdagar.

Så det är väl inte så farligt. Ändå reagerar man med hela kroppen och själen. Jag vill ändra på allt, sätta allt annat på undantag och bara bara se till att H blir trygg och glad och sig lik igen….

Men vardagen talar. Imorgon blir det jobb som vanligt. Snälla rara, begär bara inte att jag skall tänka och fundera som en vuxen. Mitt hjärta sitter fast i Örsundsbro och vägrar att flytta på sig…