Vi har varit uppe vid graven och tänt ljus för Ansgar. Det är ju så knepigt mycket känslor som kommer fram….

Iallafall började gårdagen med att H och S och vi vuxna var i vår säng. Vi berättade att vi skulle fara till Ansgar, ”Ansgar, Ansgar!” skrek H då överlyckligt. Jag frågade vad hon tyckte att vi skulle köpa till honom.. ”Blommor” sade hon bestämt och det passade ju bra, så det gjorde vi. Hon fick välja två på Plantagen (S är ju lite liten för att kunna välja) och vi for upp med dem.

Väl där ville hon vara med och gräva och det fick hon ju. Hon pekade mycket och sade att det var fint med alla ljusen på gravarna. Så kom en bekant från tiden när vi bodde där gående. H pekade på ”vår” gravsten och förklarade för henne att det var Ansgar, duktigt tycker jag. ”Ja, här vilar Ansgar” sade vår bekant. ”Ansgar vilar, Ansgar trött” sade H. Ja, vem vet? Sedan sken hon upp som en sol och sade ”Ansgar GLAD!” Det känns ju skönt…

Sedan for vi hem och familjen hade våffelkalas och jag for och jobbade. Det är MYCKET tankar så här års….