Det är ett märkligt fenomen att folk som bor i staden vill ut på landet när det är vår, men vi som bor på vischan vill fira våren genom att åka in till stan. Iallafall vi=jag och mina barn.

Så idag gjorde vi slag i saken. Mina egna motiv är nog rätt så glass- och kafédoftande. Barnas motiv är nog mest att det är så ont om lekplatser på landet.

Så vi for in till Uppsala och lekte vid en lekplats. Det märks att H är en stor tjej nu, hon leker på ett mycket mer rutinerat sätt än förra året, hon vet hur man klättrar upp på gungdjur och annat skojigt, och hon gungade till och med på en storbarnsgunga. S däremot är ju en lekplatsnovis men han skrattade belåtet när han gungade och trivdes som aldrig den i sandlådan.

Han lyckades till och med stjäla en liten kratta som något annat barn glömt kvar. Jag visiterade honom liksom inte men han hade nog – med sin handikappade högerhand i högsta hugg – lyckats smuggla med den från sandlådan till vagnen till bilbarnstolen för jag hittade den när jag lyfte ur honom. Om något bestulet barns förälder läser detta, så hör av er. Vi skall återgälda den vid nästa stadsbesök.

Sedan blev det glass för hela slanten.

Det var idylliskt och trevligt och vi glömde nästan bort gipset.

Ja, ”GIPS” är för övrigt Hs senaste ord. Hela morgonen sprang hon omkring och sade ”S har en sådan där på armen, jag har ingen sådan” så jag fick lov att lära henne säga ”gips”. Sedan sade hon glatt det till alla som vi mötte.