Det är inte så ofta man får ”kvitto” på att man gör något rätt när man är förälder. Inte så värst vidare tydligt iallafall. Ta till exempel detta med om barnen vaknar på nätterna. När skall man gå in? Går man in så fort det gnäller till från barnkammaren så väcker man oftare än man tröstar,  har jag märkt. Väntar man tills båda står upp och skriker i spjälsängarna, då tar det en timma innan man kan lugna. Och alla mellanting är ju resultatet av improvisation och intuition – ingendera förmågor som är som starkast och bäst mitt i natten.

I natt iallafall var en natt full av mardrömmar för H. Jag gick in och lade mig intill och höll handen. Det tog lång tid för H att somna om då, det brukar göra det om man lägger sig bredvid. Men jag kunde ju inte låta henne ligga och skrika mardrömsskrik…

Till frukost frågade H:s far:
-Drömde du något läskigt i natt?
-Ja, tomten.
-Handlade det om tomten?
-Tomten inte snäll, han kom och bet mig.
-Det var elakt.
-Sedan kom vargen och bet mig. Sedan kom många vargar och bet mig.
-Då förstår jag att du blev lessen.
-Ja, sedan kom mamma och höll handen. Då drömde H att björnarna dansade och hade kalas.

Skönt, när man kan vända en mardröm till en rolig dröm.