H har börjat förstå att det bor en bebis i min mage. Detta osannolika måste emellertid diskuteras då och då. Så blev det idag.
H: Bor bebisen i din mage?
jag: Ja.
H: Har jag bott i din mage?
j: Ja, det har du.
H: Har S bott i din mage?
j: Han har också bott i min mage, ja.

Sedan imponerade hon verkligen på mig. Då kom frågan:
H: Har Ansgar bott i din mage?
j: Jaa, det stämmer. (jag blir starkt imponerad av att hon fattar det här med syskonskap såpass väl att hon till och med fattar att en död bror legat i magen på mig – då kommer nästa fråga)
H: Har Elis bott i din mage?

Elis är vår collie.

Man kanske inte skall bli så imponerad så lätt.