H: ”Dollans dagis”. Handlar om lilla Dollan som ”skall gå till dagis. Det måste alla. Det har kungen sagt”. Gullig och absurd med fina teckningar. Denna är godnattsaga, mitt-på-dagen-saga, A-ammas-saga och dessutom upphovet till dussintals internskämt som hon har med sin älskade Apa. ”hihi, du har tappat byxorna, hihi” – man måste liksom ha läst boken för att förstå det roliga.

S: ”Lollipop och pappa”. Gobokenbok om lilla bebisen Lollipop, av obestämt kön och hans utmärkta pappa som tröstar när Lollipop gråter, skojar och skämtar och avslutar boken med att säga ”jag tycker om dig, Lollipop”. Det har hänt när jag har lagt barnen att S skrikit ”pappa! pappa!” och då är det inte sin pappa han vill ha utan boken om Lollipop och pappa. Den är så poppis att när S får välja godnattsaga och väljer denna (självklart) så får inte jag läsa den utan det skall han göra själv i sin säng.

A: ”Hur man får vuxna att förstå hur man skall lindra kolik” – nej, precis, det finns ingen sådan bok. Men tänk om det fanns! Den skulle vara mycket populär här hemma.

jag själv: Hmm, om man bortser från ”What to expect the first year” och ”What to expect the toddler years”? Finns det andra böcker? Öh, få se: don Camillo-böckerna, Gunnar Widegrens roliga Raggenböcker och PG Wodehouse. Alla snälla fina ofarliga böcker utan mord och elakheter. Ett måste för varje amningstillfälle.

M: Hinner inte läsa böcker, säger han, med famnen full av tvätt. När jag pressade honom sade han ”alla reklamblad från Granngården, Elgiganten och Krauta”.