Självklart skall man inte bli förvånad: lämnar man sitt barn med en utbildad lärare i sex dagar så sker någon slags utveckling. Men ändå – bara för att mamma och pappa var här och passade barnen när vi var på sjukhuset och fick A så trodde jag nog inte att S skulle börja prata så mycket.

Från att ha sagt ett fåtal ord kan han nu massor. Visserligen är hans uttalanden oftast begränsade till ett ord i taget, men vad mycket saker han kan säga nu! Allt från vagnen och gunga till vatten och bilen. Konkreta substantiv det mesta förstås. Men det är ju å andra sidan det som mest påtagligt har speciella namn.

Man blir så stolt – och han blir så stor – när han helt plötsligt kan peka och säga saker som man förut fick undra över.

Det kommer väl att bli ännu skönare när han kan förklara mer abstrakta grejer – t ex varför han nu börjat gråta sig till sömns (avundsjuka över lillebror? antagligen! men ändå, skulle vara skönare att få höra detta uttalat), var han slog sig på dagis och om hans syster verkligen FICK hans leksak eller om hon helt enkelt tog den av honom….

Gulligast är att nya bebisen har fått två ord, dels sitt namn och dels ”webben”….kär webbis har många namn.