Hela vägen hem från stan idag underhöll H mig i bilen med nya versioner av gamla tama barnvisor. Hon skrattade så att hon höll på att gå åt åt: Blinka lilla bajset där och Här kommer Pippi Bajskorv och Lilla bajs, lilla bajs, lilla söta bajset….

Men roligast av allt var ”Bä bä vita bajs har du någon ull – jaja, kära barn, jag har säcken full – av BAJS!” (de sista två orden skreks högt).

Denna sång förgyllde min tillvaro icke mindre än sju gånger. Det är rätt gulligt. Men frågan är vad man skall säga om mig – i hemlighet satt jag och ändrade texten i sista raden från Säcken full till Häcken full.

Det måste väl innebära att jag inte ligger alltför långt över min dotters humornivå? Det måste väl vara bra?

Eller?