för en gångs skull. Tänkte skriva Madeleine Albright i rubriken, men bytte till den mer sensationsklingande (nästan) barnlösa utsagan. Man vill ju att löpsedeln skall dra läsare eller hur?

En god vän till mig med samma jobb som jag hade lite trassel på jobbet. Jag lyssnade ivrigt och citerade en bok som jag hade läst, en bok som hon också hört talas om, men inte läst. Jag sade som sanningen var att den är lättläst och bra, om än inte extremt världsbildsförändrande för den som känner till något om den feministiska myllan.

Hon frågade då om hon fick låna den och jag sade ”javisst, den ligger ute i bilen” och gick och hämtade den.

Först när hon hade åkt hemåt, beväpnad med denna spjutspets i jobbplatsproblemlösning, så kom jag att tänka på att det skulle ha varit intressant att veta vad som hade hänt med min eviga själ i evinnerligheten, om jag hade vägrat att låna ut boken – i och med att den heter ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.

För övrigt kan jag meddela: inte en prinsessblöja har kommit över vår tröskel eller i vår toasoppåse sedan jag skrev det inlägget. Libero duger utmärkt nuförtiden.