Det är bråda dagar här hemma eftersom sjuksköterskeprogrammet har tenta imorgon. M satt och pluggade vid bordet med båda storisarna målande respektive pärlplatteberedande bredvid sig. Det var med andra ord skarpt läge.

H: Varför är du så arg pappa?
M: Öh, nu skall vi se här: diabetes…va?
H: Varför är du så arg?
M: Nej, vännen jag är inte arg men lite stressad för jag har tenta imorgon.

H: Vad är tenta?
M: Som ett prov i skolan, du vet.

H: Jag VET! Som i Madicken.

M: Ungefär så ja.

Tystnad som varar precis så länge att M hinner slita åt sig böckerna igen.

S: Lilla snigel akta dig, akta dig

H: Precis S! Det är just vad pappa skall göra?

M: Hmm? Va? Akta dig? Snigel?
H: (med sin ”The council for the defence is ready to interview the witness”-röst)  Är det prov i skolan imorgon pappa?
M: …..Ja.
H: Då måste du ju sjunga!
M: ….Öh.
H: Och pappa. Du kan faktiskt inga sånger.
M: ….Nä.
H: Inte ens Blinka lilla stjärna.
M: Joho. Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är. Fjärran lockar du – nä ok. Jag kan inte den.
H: Jag skall lära dig pappa.
M: (skjuter uppgivet både böcker och stress åt sidan och lär sig tålmodigt texten till Blinka lilla stjärna)

Och nu när jag skriver detta hör jag nynnandet av den gamla mozartklassikern från köket…