Disclaimer: Vill bara börja med att säga att det som min dotter säger till hönsen i det här inlägget INTE är något som vi går omkring och säger till varandra här hemma. Vet faktiskt inte var hon har plockat upp det någonstans.

Vi gick till hönsen idag, jag och H. Vi skulle ge dem några äpplen av det där slaget som ett barn har tagit en tugga ur och sedan kommit på att de inte vill ha. S är specialist på det. "Äpple!" går och hämtar, tar en tugga. "Mamma, jag vill ha en minan (banan)". Lägger äpplet på närmaste bänk. Ni som känner igen det här och inte har höns, pity on you. Det är superbra att ha någon att ge alla sina (icke-karnivora) matavfall till. Väldigt grönt också liksom. Iallafall så skulle vi göra denna insats för miljön, och våra befjädrade vänner, samt förstås hämta ägg.

Vi vandrade långsamt bort mot lagårn och H höll på att berätta för mig om vilka på dagis som tyckte att hennes nya klänning var fin och vilka som inte tyckte det (ett mycket viktigt ämne – påminn mig om att aldrig mer köpa en Disney's Prinsess-tidning till denna lättpåverkade unga dam) och jag försökte lista ut om vår listiga omplantering av körsbärsträdet hade funkat eller ej. Sedan kom vi fram till hönsen. Vi har åtta höns: Sex som heter Elsa (som är vanliga Lohmannhöns) och två som heter Agnes (som är Silver Wyandotte). Vi har också en tupp av Rhode Island-ras, han heter don Corleone (för när han kom till oss såg det ut som att han hade ett skotthål genom kammen). Iallafall så hälsade vi vänligt på alla hönsen med tupp och kollade äggläget och gav dem äpplena. De har inte alls något emot att få äpplen som det är taget en tugga av, tror nästan att det är lättare för dem att börja picka i innanmätet än i skalet. Iallafall.

När vi är klara och har våra nylagda ägg i händerna vänder sig H om i dörren. Hon säger
-Hejdå alla hönsen och kom ihåg: Jesus älskar er.