Vaknade imorse med något som nästan var en snygg punkfrisyr. För att motsvara de krav min vardag ställer fick den lov att kammas ner lite. Stod och gjorde detta framför spegeln medan S stod på toastolen och roade sig med att rulla av och på långa längder toapapper på rullen.

S: Du är vacker mamma. Du är den vackraste mamman i världen.
Jag: åh, vad snäll du är. Du är den vackraste Poppisen i världen (mitt smeknamn på honom).
S: Varför kammar du dig?
Jag: för att jag måste ha håret kammat när jag går till jobbet.
S: (väntar lite och tittar trollbundet på mitt friserande) Sådär. Det hjälpte verkligen. Nu är du den NÄST vackraste mamman i världen.