Oj, vad längesedan jag uppdaterade bloggen. Nu kan jag iallafall komma med en färsk rapport från Plöjnings-SM för er som inte hade möjlighet att ta er hit…

Plöjnings-SM förärade nämligen Tuna med sin närvaro. Med bara en kilometer till tävlingarna så packade jag och kompisen K barnvagnen full med våra fyra stora barn (A var hemma med förkylning, samt sin far) (två barn stod på ståbrädan, två satt i vagnen) och begav oss bort till tävlingarna. Man tävlade bland annat i de spännande grenarna "plöjning med häst" och "veterantraktorplöjning". Jag frågade M om han ville ha skilsmässa ifall jag skaffade en keps med LRF:s logga på men han visste inte riktigt, så jag fick lov att fundera på vilket jag ville ha mest.

Efter en en kilometer lång diskussion om att både K och jag tenderar att blanda ihop orden "plöja" och "ploga" och vilka effekter detta kan ha på omgivningen och då framför allt på ens äktenskapliga lycka (en diskussion som avbröts av de sedvanliga förmaningarna och en snabb uträkning om hur många kilo barnvagnen med samtliga barn i vägde (100 kg tror vi)) var vi framme och var mycket förvånade över att vi inte behövde betala inträde. Men si det behövde lokalbefolkningen inte, bara om man kom med bil. Inte ens en aldrig så fullsatt barnvagn krävde sitt pris, så vi gick lyckligt in på tävlingsområdet och hamnade direkt vid – ponnyridningen. Jo, för så modernt är plöjnings-SM att man har en hel liten mässavdelning med utställare som Landshypotek, LRF, 4H, till och med någon som sålde quiltningsarbeten med tema traktorer fanns. Och 4H erbjöd ponnyridning. Nu hör det till saken att både H och hennes kompis A, 6 år, går på ridskola. Så man tycker att ponnyridning borde vara lite under deras värdighet. Men de red TRE gånger var. Och i och för sig, i Hs fall, först för att hon ville det och hennes snälla mamma sade ja, och sedan ville S rida men vågade till sist inte, och då fick hon hans ridning – och sedan vågade han iallafall men bara om hon red bredvid på den andra hästen. Skall jag tillägga att detta var en lördag och att det bara var några timmar tills den riktiga äkta ridlektionen? S älskade sin ridtur och satt oavbrutet och sade "det här är jätteroligt". Så det var kul att han vågade till sist.

Dessutom, o lycka bland lyckor, hittade H sin nya dagiskompis I som går på hennes ridning.
Och, o salighet bland saligheter – det var traktorutställning. Och alla barn som ville fick klättra upp i traktorerna! Och så delades det ut traktorbroschyrer, S och hans kompis J har inte läst annat sedan dess.

Och så var det ROPING. Fatta det. S och J satt och skrek "Yes! Yes!" varje gång en cowboysare fångade in låtsastjuren med sin lasso. Och H förklarade för mig, när hon såg att det var kvinnor med i uppvisningen, att hon hade kommit på vad hon vill bli när hon blir stor nu. Om hon fick ha en rosa häst.

och så Bärstaklämman då. Kan inte beskrivas, måste ätas.

Och tävlingarna? Inte en aning. Vi kom inte längre än mässområdet. Men vi hade superkul och det var rätt glada barn, med nya Swedbankkepsar med gul genomskilnig skärm, som rullade hemåt mot ridskolan. LRF gav inte bort kepsar utan bara en slags memoryspel. Så jag är fortfarande lyckligt gift.