Här har tindrats med barnaögon vill jag lova. Mest tindrades det nog, inte otippat, vid presentöppningen. Det var en tillfredsställande stor andel STORA paket – ett staffli till H och S från pappa, ett dockskåp (till H) från faster och en tripptrappstol till A från mig. Mindre men uppskattade gåvor: Sven Nordquists Var är min syster? till S, ett armbandsur till H, magnetiska bilar till A. (Själv fick jag HP-filmerna i box av M, lite roligt eftersom han fick de delar i bokform, som han inte läst av mig. Vi fick en get också – i Mocambique. Som givarna uttryckte det i sin dikt: De får en get, ni får en oförstörd parkett. Så stor tacksamhet vi känner över denna oförstörda parkett har vi aldrig tidigare tänkt på. Men nu uppstod den starkt, eftersom hjärnan inte kunde låta bli att tänka på vad en get skulle innebära för inredningen. Barn blir milda och kraftlösa förstörelsevapen i jämförelse. )

Men det tindrades av andra anledningar också. Julmust, morbror D på besök med snälla E, kusinerna D och F, farfar, faster och farbror och så köttbullar, saffransglass, mozartkulor, och när släktingarna öppnade de av barnen egentillverkade paketen.

Det började tindras redan kvällen innan under julgransklädandet, som för mig blev en mer avspänd höjdpunkt under julen. Det skulle definitivt vara julmusik på och så skulle alla julprylar, även sådana som vi inte egentligen använder, tas upp, inspekteras och vara föremål för barnens diskussioner om huruvida de skulle fram eller inte (det som vi inte använder rör sig till stor del om dukar – antingen till enorma bord som vi inte har eller att vi har typ fyrtio dukar lagoma för köksbordet – i och för sig praktiskt när man har rödbetssallad och småbarn vid samma bord). En hel del nyordning blev det, bland annat skulle alla våra tomtar, både sådana som M och jag gjort själva på lekis, sådana som barnen tillverkat själva och stora inköpta porslinstomtar stå i en vacker rad på vårt skåp "så att de inte känner sig ensamma" förklarade H med förnumstig min när jag försökte placera ut dem på lite olika ställen.

Julgranen blev också gulligt behängd med VÄLDIGT MYCKET ornament i de grenar som var "i precis rätt höjd" för att kläs av barnen. "Precis rätt höjd" för S var toppen av granen men för att komma dit fick han förstås vara i sin faders famn. Men det var den höjden han ville till, så det hänger rätt många grejer där med. Sedan blev H trött i benen och satte sig på golvet och hängde så därför har vi även en låg gren som sviktar under julgranspynt.

Åh, vad det är gulligt och jag sparar härmed det här minnet att ha i kontrasthögen när de är tonåringar och har bestämda åsikter om vad som är god smak och en balanserad estetik.

Annars har vi mildvädrat oss igenom julen. Skönt för den av oss som jobbat sena nätter och tidiga morgnar utefter små små skogsvägar. Men jag tror att barnen hade gillat snö. Nåja, som Scarlet O’Hara uttrycker det: Tomorrow is another day.