Nu är glasögonen hämtade. Hemligen hämtade, till och med, då H och jag smidde vår plan att hämta dem utan att M hörde det. Så när han kom hem från jobbet idag var det en mycket stolt ung dam som sprang emot honom: "Kolla! Kolla mina ögon!" Han blev precis så förvånad och förtjust som en far skall bli i det läget. Duktig M.

Trots att glasögonen justerats noggrannt på affären så faller de ner på näsan. Men det är ju bara att fara in och justera om, hon har just nu lite Dumbledorestuk på glasögonen så de sitter längst ner på nässpetsen och hon tittar egentligen mest över dem. Men det går ju att lösa.

Det som oroar mig mer är att hon säger att hon ser "bubbligt" i glasögonen. Hon tog t ex av sig dem i bilen och när jag bad henne sätta på sig dem igen sade hon "jag vill bara titta ut genom föstret och se litegrann". Kanske är det invänjning? Vi hoppas på det. Bubblig syn låter inte så kul.

Lyckligtvis tyckte alla på dagis "till och med de som är dumma" (vilka det nu är) att glasögonen var fina och H var fin. Hon ser så stor ut nu och liksom bibliotikarieaktig ut. Glasögon är ett bra sätt att verka lite lärd, funkar till och med på en fyraåring =)

Hon fick med ett fordral och en putsduk, som hon kallar "presenterna från glasögonaffären". Dem förvarar hon vid sin säng och gjorde en stor affär av att noggrannt rulla in sina glasögon i putsduken och lägga dem i fordralet och sedan placera fordralet väldigt noggrannt, exakt mitt emellan Så gör prinsessor av Per Gustavsson och Var är min syster? av Sven Nordqvist.