sover här hemma nu. Oj, vilken dag. Presenter hela dagen får man nästan säga.

Det roliga med att fylla två är att man har ingen möjlighet att fatta i förväg att det är födelsedag och vad det innebär. Så det hela blir ju en fantastisk storstilad överraskning som bara håller på och håller på och håller på.

Dagen började med en vagn till Bobby-caren och en gemensam present från syskonen: en såpbubblemaskin (efter A inte själv kan blåsa såpbubblor, mycket omtänksamt tyckte jag). Presenterna var så bra att hela frukosten fick lov att skjutas upp för att man skulle ut och leka.

Efter lunch hade det hela hunnit bli så spännande att man knappt orkade lunchvila. Men såsmåningom somnade han och när han vaknade hade en morbror och moster kommit. De var ytterst välkomna.

Lite marängsviss och lite presenter, så var livet ännu gladare.

Sedan kom en faster och en farbror och en farfar, samt en utarbetad fader och då blev det STOOORA presentöppningen: en grävmaskin, diverse böcker, en bil, ett förstoringsglas, några fina porslinsskålar med tillhörande djur, en legotraktor – och så tårta och mer marängsviss.

Sedan var man bara tvungen att springa omkring och jubla allmänt ett tag.

Sedan blev det såsmåningom, som det blir alla dagar, underbara eller ej, läggdags. Storasyster sov. Storebror snarkade. Men tvååringen själv låg med ett lycksaligt leende på läpparna och bara njöt av livet.