A har tagit för vana att ständigt bära med sig, inte bara den lilla gula bilen utan en lika liten och lika gul badanka, med hatt och slips. Det har han gjort i flera dagar, båda behövs när han sover, äter, tittar på tv – gör allt som är någorlunda stillsamt helt enkelt.

Men imorse, på trappan, på väg in till dagis, vände han sig plötsligt om och lade ankan i min hand.
-Mamma ha den! Mamma leka den jobbet! Vassego!

Så idag har den varit med på alla mina arbetsuppgifter. Till tröst och glädje.