Frågeställning:

Du har med dig A, H och S, tre barn till det kommunala badhuset (i Enköping, om det nu skall vara väldigt noga). Det är du och de tre barnen, ingen annan vuxen är med i sällskapet. Precis utanför badhuset finns en stor, stor vattenpöl. Din femåriga dotter råkar sätta sig på rumpan i denna pöl och blir genomblöt. Hon kommer ju ändå att bli genomblöt snart, inne i badhuset, men det stora problemet blir ju att ta sig hem med alla dessa nerblötta kläder, som hon garanterat inte kommer att känna för att sätta på sig efter badet.

Du kommer på att du har köpt ett par nya jeans till dottern denna dag. De ligger fortfarande kvar i bilen. Du går tillbaka till bakluckan och hämtar dem, men problemet växer i ditt huvud under hela simtiden: vad skall man göra med trosorna som förstås också är genomblöta? Din dotter hatar att inte ha på sig trosor. Det är det värsta som finns för henne. Och under ett par nyköpta, fortfarande inte mjuka jeans, det måste ju vara förfärligt att gå troslös. Vad kan man göra? Du grubblar.  Dottern går på sin simskola, och du leker med sönerna i pyttelilla bassängen, där vattnet, när det är som djupast, är 30 cm djupt.

Du funderar i duschen. Det vet med säkerhet att det kommer att komma ett vredes- och trötthetsutbrott och du önskar, mot allt förnuft, att din dotter ibland kissade på sig fortfarande, så att du alltid skulle ha extratrosor med. Du känner ingen av de andra mammorna som är och badar med sina barn och även om du gjorde det, hur många har med sig ett par extratrosor i sisådär 120?

Du berättar med bävande stämma sanningen för din dotter – att du har ett par nya jeans åt henne men att hon, som hatar att inte ha trosor på sig, och aldrig kan tänka sig att gå troslös ens några meter inne i vårt eget hus, måste gå troslös under de nya jeansen, av alla byxor.

Dottern löser (utan vredesutbrott) problemet på mindre än två sekunder. Vad tänker hon?