En dag som börjar med att ens yngste son sträcker upp armarna och lyser av glädje över att se en kan inte bli annat än bra. Nu börjar ju i och för sig nästan alla dagar på det här specifika sättet, men det är väl bara ännu mer underbart.
-Gosa dig! skriker han entusiastiskt och ligger sedan bredvid mig och suger på tummen – i två sekunder, innan han kommer på att det finns lampor man kan tända och släcka, dörrar man kan öppna och stänga och leksaker att sprida ut över golv och möbler.

Men de där två sekunderna – åhå. Dem kan man leva hela sitt liv för.