En dubbel regnbåge såg vi igår i bilen på vägen hem från fritis, jag och H. Hon var mycket spänd, hade aldrig sett något liknande. Det var så spännande att kika efter den när den försvann bakom trädklungor och se hur den kom fram igen. En spännande minut såg det till och med ut som att den nuddade marken bakom vårat hus…

Hon frågade hur det blev en regnbåge och jag började irra om regn och sol samtidigt och kristaller och färgprismor och allt det där men hon han besvara sin fråga själv:
-Det är Gud förstås som gör regnbågar, för att åka rutschkana på. Och så ibland så lackar änglarna rutschkanorna och då speglar de sig liksom. Det är ju självklart.

Å vad jag kommer att sakna den här typen av logik allteftersom hon blir äldre.