Nu, två och en halv månad after the fact, har A haft sitt treårskalas. Det som han kallar för ”mitt lilla kalas” – troligen för att det är då han har små gäster (barn) i motsats till släktkalaset då det mest kommer mer eller mindre vuxna människor.

Åh vad han har planerat och funderat på detta. Och nu äntligen.

Han hade beställt skattjakt, tårta, fiskdamm och dagiskompisarna. Och med dessa ingredienser kan det väl inte bli annat än bra?

Han var så trött efter kalaset att han satt och sade ”Jag ÄR stor! Men jag är TRÖTT LITEN” och jag förstår vad han menar. Efter några timmars tårta, stoj, spring och kalasande blir man liksom trött liten. Jag med =)

Den här fina skylten har storasyster gjort till kalaset (förlåt bildkvalitén) – lillebror fick bli en prins och fick en blomma och så står det VÄLKÅMNA PÅ KALASÄT.

En av de viktigaste sakerna med treårsdagen är presenterna – för treåringen iallafall. Det var det han funderade på klockan halv fem i morse när han kom in till mig, iallafall. ”Tror du gästerna glömmer sina presenter hemma på köksbordet?” Nej, det trodde jag inte.  ”Bra, för jag glömmer dem inte heller” sade han, stoppade tummen i munnen och somnade om.

Och nu ligger han där igen, omgiven av de nya fina presenterna. En av presenterna var en liten anteckningsbok och en vacker grön penna och där bad han alla gäster som kunde skriva (dvs storasyster och alla vuxna) att skriva ”GRATTIS A” på var sin sida. Och den låg han och bläddrade i på kvällen. Mysigt.