H hade skrivit till tandfen och beställt en skattjakt. Så imorse började det en, signerad BÅDE Tandfen och Bellman, när vi dukade undan kaffet efter frukosten.

Tio ledtrådar och skatten dök upp i micron, en snabbt sönderälskad pruttkudde var det. Den svåraste ledtråden var:
”Här har mamma och A sina hemliga suddigummin”, beroende på att A tillfälligtvis glömt bort denna viktiga hemlis. Men det löste sig även det, den lättaste ledtråden i denna teologiskt kunniga familj var ”Var bodde Jesusbebisen i julas?” Den ledtråd som jag trodde skulle vara svårast var ”nästan som en tavla som föreställer alla som vill titta” men det löste de direkt att det var en spegel. Det enda som tog tid där var att springa runt och titta i alla våra speglar…

Det är fruktansvärt roligt att göra skattjakter till sina barn. Och de har otroligt kul när de ränner huset runt och försöker lösa gåtorna. Rekommenderas =)

Under dagen vidtog även en annan typ av skattjakt då vi plötsligt upptäckte att H:s kärlekspresent var borta.
Det var en mycket viktig, mycket vacker, mycket älskad studsboll med guldglitter i, som H fått av sin käraste M (som går i hennes klass), som också går under namnet ”min pojkvän, som jag älskar, som jag till och med har PUSSAT”…

Det finns otroligt många ställen i ett genomsnittligt hus för en studboll att gömma sig på och den hade ju inte heller haft förstånd nog att skriva ledtrådar.

Till sist hittade H:s kloke far den. Han kom på den smarta idén att kolla om H lagt den i sina stövlar. Och det hade hon.

Nu ligger hon och sover med den under kudden och är mycket gladare, kan jag säga, än om helgens största skatt varit en pruttkudde.