Vi tittar på Bolibompas utmärkta program Folkoteket, där barn kan få låna en spännande människa (normalt någon med ett intressant yrke) ungefär som en bok från biblioteket. De umgås med personen under en arbetsdag och är med i vardagen och ställer frågor.

Dagens ”lån” är en kyrkogårdsvaktmästare och barnen är mycket intresserade – inte fullt lika intresserade som när den utlånade var Amy Diamond i förra veckan kanske, men väldigt spända.

Barnet på tv frågar kyrkogårdsvaktmästaren ifall det finns några ”osynliga regler” på kyrkogårdar, ungefär som att man inte får vissla på bibliotek.

Mina barn börjar raskt hjälpa till genom att komma med de kyrkogårdsregler de själva kan, och de vet ju vad de talar om faktiskt:
-Hundar får inte gå in, även om de känner någon som är död.
-Man får inte begrava djur alls på kyrkogårdar utan bara i trädgården.
-Men man får sätta blommor och ljus och göra fint och prata med den som är död.

Så blir det tyst ett slag och säger S, med en förnumstig stämma som den som sätter slutklämmen på diskussionen:
-Och så får man inte gå på andras gravar. Inte ens om man tycker att de är fula.