Första kvällen jag och alla fyra barnen var helt själva – M jobbade och mina föräldrar har åkt hem.

Så nu gällde det…att säga att jag var lite nervös innan var nog en underdrift. Jag insåg att jag var tvungen att ha en plan och underkände raskt alla fegisplaner som att äta på McD eller helt enkelt fara hem till en kompis. Någon gång måste man ju klara av det och det var idag.

Planen blev att bada E. De stora har aldrig sett henne bada och hon är förstås extra vacker och ljuvlig även då hon badar. Jag tänkte också att inför detta spännande perspektiv kanske de har lite mer överseende med att E kommer att ta tid och kraft från mig.

A krävde att även Pitor, hans favoritgummiorm (blå) skulle bada också. Pitor är väldigt – öh, dammig, oss emellan, då han är med en del även på dagis och har både varit ”till skogen” idag och med och dessutom stått med alla barnen och tittat på grävskopor, så jag insåg att Pitor nästan hade förtur framför E på badandet. Jag tyckte däremot inte att de skulle bada tillsammans, då grävskopedamm inte kändes som det bästa komplementet till Natusan BabyOil i badvattnet.

Jag löste det hela med att säga att Pitor naturligtvis fick bada men i en tom gb-glass-låda som var mer hans storlek än E:s ”bebisbadkar”. Detta anammades ivrigt, särskilt efter att jag tagit fram en ”handduk i Pitorstorlek” (en tvättlapp) som Pítor kunde svepa in sin slanka lekamen i efter avverkat bad. Pitor fick också bada i vår Dovetvål som var ”extra bra för gummiormar” sade A och hällde i en försvarlig dos i badvattnet.

Men nu var det E:s tur att bada. Medan jag hällde upp vattnet förklarade jag för de stora barnen att temperatur är väldigt viktigt för bebisar i badet och att man kunde känna efter med armbågen i vattnet. De reagerade alla på sina egna personliga sätt inför detta, S förklarade sorgmodigt för mig att om man vill veta temperaturen måste man ha en termometer. A blev så förtjust i att känna med armbågen att han skvätte ner rätt rejält i badrummet och H berättade för mig noggrant om hur bra just hennes armbågar var för vattentemperatursavkänning, att flera i hennes klass sagt att hon måste vara bäst på detta.

När vi alla var nöjda med vattnets temperatur slank det i några droppar babyolja och så E, naken, arg och sällsynt fager. Men hon blev glad när hon kom i vattnet, och hal. Plötsligt mindes jag skräcken jag kände när H var liten inför att bada henne, rädslan för att tappa bort henne i vattnet och skälet till att M fick sköta allt bebisbadande på den tiden. Åh, vad modig jag har blivit med åren.

Nu ville alla barnen hjälpa till och med varsin liten tvättlapp så strök de henne så försiktigt och fint över huden på magen och ryggen och det lilla röda håret på huvudet. Det finns få saker som är bättre än att se sina stora barn behandla familjens lilla bebis med så mycket ömhet!

Men jag måste säga att jag kände viss förskräckelse över hur nonchalant A bara slängde ner Pitor i hans badvatten och fullständigt försummade honom under hela den tiden han hjälpte till med E. S reagerade också, sade till A ”Men han drunknar ju!” ”Nejdå, han flyter – han är ju av gummi” sade A och det hade han ju rätt i.

Nu badade vi kavat den unga damen tills hon var nöjd och tog upp och torkade henne och så luktade hon sådär nybadat bebisgott i sin pyttelilla morgonrock (inte lika liten som Pitors dock) och alla var glada och nöjda.

H förmanade E ”Nu låter du bli att bajsa på ett tag, nu när vi gjort dig så fin!” och S bara höll om henne och njöt. A torkade omsorgsfullt sin blåa gummiorm och förklarade för mig att han nu var ”ren som en nybadad orm”och sade sedan sammanfattningsvis ”Det är bara en PYTTELITEN människa och en LITEN LITEN orm som har badat, ändå har FYRA STORA MÄNNISKOR också blivit JÄTTEBLÖTA”.