Imorse gick alla tre storbarnen ut och lekte innan vi åkte till dagis och skola. Den vanligaste morgonleken är cykling, tätt följt av gungning. Idag hade de en annan idé.

Medan jag stod och borstade håret så kom S in och uppmanade mig vänligt men bestämt att knacka på dörren innan jag gick ut. Nu brukar vi ju göra på det andra sättet i vår familj men jag försöker att alltid vara öppen för nya idéer så jag lovade.

Blev klar med håret, greppade bilbarnstolen med E i. Knackade. ”Kom inte än! Kom inte än!…..NU får du komma!”

När jag steg ut utanför dörren stod alla tre på det näst översta trappsteget.

”Jo, vi tyckte att vi brukar ju plocka buketter till dig och pappa, men så tyckte vi så synd om själva huset. Hur skall huset förstå att det är sommar om det aldrig får blommor? Så nu har huset fått lite blommor.”

Så här såg det ut längst upp på avsatsen på vår yttertrappa.

Så idag var dagen när vårt hus fick veta att det var sommar.
En dag som börjar så måste väl komma att bjuda på solsken i många former?