M skulle jobba eftermiddag idag så barnen och jag drog iväg till Kullabadet, första gången för i år. E hade med en nappflaska med pulver, samt en termos kokat vatten, barnen och jag hade det betydligt mer aptitligare alternativet: vindruvor, stekta köttbullar, minibaguetter och diverse mjukostar, samt tropisk juice. Vad vi hade glömt var att på Kullabadet skall man alltid alltid alltid ha med myggmedel. Nu klarade sig E rätt bra tack vare insektsskkyddet till vagnen men vi andra fick oss några bett.

Barnen badade! Det var med största sannolikhet iskallt i vattnet, åtminstone var alla som var över åtta år där väldigt obenägna att doppa sig (inklusive ett gäng supertuffa fjortonåriga killar som H imponerade på genom att gå förbi dem på bryggan, hoppa i och simma tjugofem meter, allt medan de stod och frös och retade varandra för att de inte tordes gå i vattnet).

Själv satt jag på kanten. Någon måste ju hålla i E, eller hur? Dessutom är jag över åtta år och således alldeles för klok för att våga bada i den här tidiga junitemperaturen.

Kullabadet är som en saga, låt vara en saga med ett ganska rikt insektsliv. Det är vackert, barnvänligt och finurligt iordningställt för att alla skall kunna trivas. H måste ha noterat det för medan de byggde ”vattenvägar” i strandkanten (och hämtade vatten i hinkar från längst ut på bryggan för det var ”det bästa” vattnet – vattnet närmast stranden kallade de för ”gratisvattnet” och vattenvägsbyggnadsmässigt sett var det tydligen under all kritik) sjöng hon ”du är en saga för god för att vara sann…”

S sjöng på alla musiksnuttar som någonsin funnits med i Amigo. (Vad var det jag sade?) A sjöng sina egna, impulsivt komponerade låtar ”jag bär lite vatten, jag bär lite bästavatten, jag bygger en väg i sa-a-anden”- Jag satt och njöt och ville bevara stunden för alltid.

H kom och satte sig bredvid mig och klappade E på huvudet och sade ”Mamma, vet du vad jag tänker på när vi är samlade så här vid vattnet och gör något riktigt mysigt tillsammans?” ”Nä,” sade jag intresserat och beredde mig på något riktigt djupt svar, eventuellt med fokus på hur synd det var om pappa som tvingades jobba eller kanske på hur bra det är att vi bor nära Kullabadet. ”Jo, då tänker jag på chokladkaka,” svarade hon. ”Det är gott. Det passar faktiskt väldigt bra att äta till kvällsmat.”