Ögondoktorn idag. Oj, vad H har laddat för den här dagen och för de läskiga dropparna som de droppar i ögonen och som gör att man ser konstigt hela dagen. Hon vägrade igår kväll, vägrade gå, vägrade äta, vägrade sova. Till sist fick vi låta henne sova med oss. Det är inte lätt att vara relativt liten och väldigt rädd.

Men idag gick det så bra som det kunde gå. Hon slapp dropparna, fick nya glasögon och beröm för att hon använt sina glasögon så väl att hon ser flera rader bättre på bokstavstavlan än tidigare.

En så lättad ung dam som den som tågade ut från ögonmottagningen vid elvatiden i förmiddags har nog få skådat.

E brydde sig inte ett dugg om hur lätt och geschwint H tagit sig igenom sin tilltänkta skärseld, utan hävdade upprört att det måste bli lunch innan något mer hände. Så innan vi gick till glasögonaffären med vårt recept så blev det ett stopp på en trevlig pizzeria. En barn-Hawaii, en Calzone special och en flaska Nutramigen.

Sedan hade vi turen att få tag på en optikerassistent med god smak och en åttaårig dotter som guidade H genom glasögonvärlden. Vi hittade två par (”för priset av ett”) som var mycket klädsamma och om två veckor får vi hämta dem. Kan tänka mig att hon kommer att bli glad när hon får glasögon som fungerar bättre för henne.

Hon ser verkligen rätt dåligt. Optikerassistenten på glasögonaffären sade ”ja, det var ju rätt starka glas” när hon kastade en blick på receptet. Ojoj, min älskade vän!  Min lilla dotter med sin knivskarpa skärpa och sin suddiga blick. Som kan se rakt igenom folk, men inte riktigt får till deras ansikten. Som har lärt sig läsa i väldigt ung ålder trots att det är just på nära håll som synfelet är riktigt riktigt stort. Så stark!

Och så otroligt nöjd med en dag som blev, som hon själv uttryckte det ”fyratusen femhundra tjugotre gånger bättre än vad jag trodde igår”.

Läs även vad andra bloggare skriver om ”GLASÖGON”,  OPTIKERASSISTENT , ”SYNFEL” , ”ÖGONMOTTAGNINGEN”