A – med förtrolig röst – vid nattningen:
-Mamma, jag skall berätta en sak för dig. Kom närmare!

Jag kom närmare och han viskade högljutt:

-Jag kan lova dig en sak!
-Jaha, vadå?
-Jo, du vet ju att jag är storebror nu? Till min lillasyster?
-Ja…
-Och jag älskar E jättejättemycket. Jag kan hjälpa till att ta hand om henne.
-Det var snällt.
-Nu skall jag berätta min grej, mamma.
-OK, jag lyssnar.
(dramatisk tystnad)
-Jag skall inte stoppa E i skorstenen.
-Det tycker jag var ett bra beslut.

För det tycker jag. Inte för att det direkt har funnits i min oroslista, men min oroslista är alltid beredd att utvidga sig till att omfatta även de mest aparta idéer. Det är därför den är så lång och detaljerad.

Jag kramar honom och reser mig upp för att gå ut när han säger:
-Vet du varför då mamma?
-Öh..varför du inte skall stoppa henne i skorstenen?
-Ja! Jag har ett jättebra skäl.
-För att du älskar henne?

Tystnad.

-Hon skulle ju aldrig få plats. Inte nu när hon har blivit så stor.

Ah.

Tack för det, Nutramigen.

*****
Läs även vad andra bloggare skriver om STOREBROR LILLASYSTER  SKORSTEN

(intressant?)