I tanken att alla skolstartande barn behöver lite nya grejer går vi och köper nya matlådor till barnen. A behöver ju strängt taget ingen matlåda, men jag vet att det inte är något att diskutera. Han kommer också att få en. Jag vet en annan sak som inte går att diskutera när det gäller matlådor och så – det kommer att bli kommersialistiskt. De kommer att välja sig matlådor med Disneyfigurer eller motsvarande på. Jag kan till och med gissa ungefär vilka figurer som kommer att hamna på respektive matlåda. Hade det bara varit enfärgade hade jag kunnat gissa det också (S rosa, H lila, A röd – jag bara vet) Jag vet alla de här sakerna, så jag ställer in mig på det. Det är lugnast så.

I affären hittar A raskt en han vill ha, en med Toy Story-figurerna på. Då var det onödiga problemet löst, då återstod bara de två verkliga skolbarnen. H väljer sig snabbt en prinsessmatlåda och står sedan och kommenterar vad de i hennes klass har eller vill ha i matlådeväg.

Bara S dröjer med beslutet. Han fingrar på en Blixten McQueen-matlådan. Han älskar sin Blixten. Vi har sett filmen hur många gånger som helst, han älskar den. Han har allt Blixten McQueen som en femåring kan begära: örngott, handduk, tröjor… Hela familjen har suttit igenom filmen ett oräkneligt antal gånger, och den är bra. Men något får honom att tveka. Dröjande rör han vid en StarWars-matlåda. Den? Han har ju inte sett Star Wars, har inga referenser alls till de filmerna eller figurerna. Jag blir en aning förvånad, och frågar hur han tänker. Svaret som kommer sänder iskalla kårar över min ryggrad:
-Jag vill inte bli retad.

Han är SEX år. Ja, inte ens det för han har inte fyllt än. Men han går i förskoleklass. Allvarligt, skall man bli retad för att man har fel grejer när man går i förskoleklass? Jag blir sprängfärdig av ilska, nej, ursinne, nej, vrede, rättmätig och rättfärdig vrede på hela systemet. Skall min son – MIN SON – min känslige, försiktige, URSNÄLLE världens-bästa-kille son verkligen gå till skolan och behöva oroa sig över att bli retad för att han har fel typ av filmkaraktärer på sina grejer????!!!!

Jag vet inte vilken av alla de saker som trängs inom mig som jag skall säga först så jag står där tyst medan hans fingrar vandrar sig vidare över matlådorna. Plötsligt stannar hans hand, hans ansikte lyser upp av en äkta oförfalskad glädje och han säger:
-Den HÄR vill jag ha!

Jag stirrar på honom. Han var ju rädd för att bli retad nyss. Men det finns inget kvar av den rädslan, bara nöjdhet över valet.

??

Att ha barn innebär nya överraskningar varje dag.

Nu vet jag inte om han kommer att slippa bli retad för att han har en Hello Kitty-matlåda, men skulle ha blivit det för en Blixten McQueen-matlåda,  eller om han helt enkelt känner en så stark kärlek till sin nya matlåda att han inte bryr sig?

Det är lyckliga barn jag far hem med iallafall. Alla tre sover med sin nya matlåda bredvid sig på nattduksbordet. Jag inser att jag inte vet ett dugg om deras populärkultur. Och jag som inte ens har tonåringar ännu.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om matlåda, Blixten McQueen, Hello Kitty, retad, populärkultur

(intressant?)