Sedan några månader tillbaka har vi en ny lördagsgodisrutin. Det började med att vi läste en artikel i Råd och rön och slogs av de goda råden i den angående barnens veckopengar och vad de skall förväntas räcka till, och vad man kan lära sina barn genom att ge dem ekonomiska vanor i samband med veckopengen.

Så numera får barnen veckopeng som de får köpa godis för eller spara. Gärna bådadera. I flera veckor i början påpekade jag, ibland framgångsrikt, att en klubba kostar en krona och att man kan köpa en sådan, få lördagsgodis och ändå spara massor av pengar till någon rolig leksak. H har ju, som tidigare nämnts, sparat ihop till cyklop, simfötter och snorkel på detta sätt.

I vilket fall som helst så råkade vi i veckan åka förbi en affär, H och jag, där det stod ”1000 SORTERS GODIS” i fönstren. H ville absolut åka dit när det var lördagsgodisdags och även om mamman i mig fortfarande är den stora spara-era-pengar-predikaren, så kan jag konstatera att barnet i mig tänker ”1000 sorters godis i samma lokal! Klart barnen måste få uppleva det”. Så det blev det idag.

De blev helt tysta när vi klev in i affären, mycket som jag tänker mig att troende kristna blir i Betlehemskyrkan när de kommer dit. Wow! Det fanns hur mycket godis som helst! Alla tilldelades en slev och en plastpåse och gick runt och plockade, som – ja, jag vet inte hur jag skall beskriva det: nyutsläppta kalvar på grönbete. Det fanns en kundvåg också som de kunde gå och kolla på, hur mycket pengar de var uppe i. Den var nästan lika rolig som själva godisväljandet, som tur var. Så de plockade godis, tittade på godis, H läste på skyltarna om godiset och sedan sprang de och vägde sina påsar.

Jag måste säga att det var fascinerande att se. H som gick metodiskt tillväga, plockade godis i den ordning hon ville ha det, så att hon inte skulle gå miste om något hon verkligen längtade efter. Med andra ord gick hon hela rundan först, tittade, tänkte och sedan en gång till och plockade först i det som hon såg som mest lockande, sedan det som fick hamna i kategorin strax under och sedan lite vad som föll henne in tills hon kom så nära sitt belopp som hon ville. S å andra sidan agerade mer impulsivt, såg godis och lade det i påsen, vägde, fick syn på något nytt, lade i påsen, vägde, rusade fram till H och såg vad hon höll på med, valde en bit, rusade tillbaka till vågen – och så vidare. Medan A, sin personlighet trogen, mest plottrade omkring och valde och gick i egna tankar och stoppade ner några slumpvist utvalda saker i påsen tills vågen visade på fulla beloppet… E var ju med också men iakttog allting från en upphöjd ställning på min arm och struntade glatt i vad alla de där färgglada sakerna kunde tänkas smaka. Har man sin Nutramigen, sin ”slottspuré” och framför allt sin päron-och-aprikos-puré, ja, då har man det man behöver, tycktes hon tänka.

Det tog en halvtimma av noggranna studier, allmänt plottrande och impulsiva lyckorus innan alla kände sig klara.

Och jo: S fick tillbaka tre kronor på sin påse, och H 50 öre. A gick å andra sidan över med 50 öre, men hans godhjärtade mor grep in med den slanten.

H, som normalt är det barnet som har en sparplan, sover över hos en kompis inatt och köpte därför så mycket hon kom över, för att dela med sig. Också en slags lyx kan jag tänka, att kunna svänga in till kompisen och säga ”jag tog med allt mitt lördagsgodis!”. Killarna svullade framför Bolibompa och nu sover de gott i sina sängar…

…Själv kunde jag inte låta bli att ringa till Hs övernattningskompis mamma och fråga hur det gick. Jag som alltid har tänkt mig som en så ball mamma som inte gör sådana saker. Men det är ju så spännande! Hon tyckte förvisso att det pirrade i magen inför att åka och sova över men det tyckte jag med. Min stora tjej….