Varje morgon klockan halv fem trippar små steg in genom dörren till vårt sovrum. Det är S. Han vaknar så dags och han fattar inte varför inte hela världen gör det.

Han är inriktad på en enda sak så dags på dagen och det är att få gosa med sin lillasyster. Det är sympatiskt på något sätt. Han vaknar och längtar efter henne. Han vill vara med henne, klappa henne.

Det enda är att E har våra vanor. Hon sover halv fem. Hon sover ibland i sin säng, ibland i vår säng. Men hon är inte tillgänglig för gos klockan halvfem på morgonen. Det klargör vi varje morgon och då förklarar S att han tänker lägga sig i vår säng och att han bara behöver halva sängen. Det går bra, särskilt om M har gått upp och gått för att jobba, som han ofta har gjort när han har det tidiga passet. Annars kan det bli lite trångt. Men det gör inget, han gillar trångt.

Han vet att det uppskattas om han är tyst klockan halvfem så han ligger där, tyst och klarvaken. Är det så att E ligger i mitten av vår säng så ligger han med armbågen som stötta under huvudet och tittar på henne. Hans blick (kan man se om man orkar ha ögonen öppna och titta på honom) är så kärleksfull att den glöder. Han älskar sin lillasyster. När han har tittat ett tag kan han inte låta bli att klappa lite på henne. Hon har ju så fint hår, så mjuka kinder, så små fingrar. Och när han har klappat ett tag brukar man höra ett triumferande utrop ”Hon är vaken! Hon vill gosa med mig!” Han lyfter upp henne på sin mage och deras blickar möts. Båda skrattar nöjt mot varandra.

Sedan börjar sjungandet. Han hittar på en ny sång varje morgon men temat är hur fin E är, och hur liten hon är. Ofta sjunger han om mönstret på hennes pyjamas eller om hennes sovanka eller napp. Hon gillar sången. Hon drar honom förnöjt i näsan och biter i hans hår. De skrattar igen.

Just imorse tittade S på mig och sade: ”Precis som i sagorna: ”Och så fick han prinsessan och halva kungadömet.”

Även om man vet att den där sista timmans sömn på morgonen är ganska viktig för en fyrbarnsmor är det ganska svårt att sova när det är så mycket glädje och syskonkärlek i rummet. Ännu svårare blir det när S ropar till sig A och förklarar att han också får gosa nu. Då kommer det alltid med en bok som A ”läser” för E. Oftast en av A:s egna favoriter, dvs nästan undantagslöst Richard Scarry eller en ToyStory-bok. De ligger där, alla tre, i en lång rad (M har alltid gått upp vid det här laget och vem kan klandra honom för det?) Själv snor jag en av mina kuddar och lägger mig i fotändan av sängen och halvsover.

På helgen kan det här hålla på ett tag, på vardagsmorgnar är det självbegränsande: När H:s väckarklocka ringer är det högtidligen dags för E:s viktigaste uppgift under dagen, att på ett milt och vänligt sätt väcka sin sjusovare till sjuårig storasyster. Killarna försvinner till köket för att kolla vilka kläder som är framlagda och ifall det finns några extra spännande mack-pålägg för dagen.

Sedan startar dagen. Men då har vi förberett oss på sagornas vis: Med prinsessan och halva kungadömet.