A är så orolig för döden. Inte för att han själv eller någon av oss skall dö, det är nog för hemska tankar för en fyraåring. Men för döden i allmänhet. Döda fåglar, till och med döda myror, måste få en ordentlig begravning. Och det går inte att säga att tandtrollen dör när man spottar ut dem när man borstat tänderna för då kan han bara inte borsta tänderna. Då skulle han ju ha dödat dem!

Idag åkte vi till IKEA, eller som barnen säger, och har sagt sedan 2009 när det öppnade, ”nya IKEA”. Att åka till ”gamla IKEA” har aldrig varit på tal men idag så blev S djupt upprörd över det orättvisa i det här, att vi bara åker till nya IKEA hela tiden, utan att bry oss ett enda dugg om ”gamla IKEA”. ”Gamla IKEA har faktiskt OCKSÅ ett väldigt bra lekrum” säger han indignerat. Jag förklarar att gamla IKEA inte finns längre, att det bara är nya IKEA och att det är anledningen till snedfördelningen i besöken.

-Men var är gamla IKEA nu då? säger A med den där darrningen på rösten som avslöjar att han tänker på att gamla IKEA kanske har dött.

-Gamla IKEA har förvandlats – till en (försöker lägga in positiva tonfall här) till en PARKERINGSPLATS!

-Va?!

-Ja, gamla IKEA har blivit parkeringsplats till nya IKEA.

-Men då måste de ju ha rivit gamla IKEA?

-Ja.

-Men – men – men – men då hackade de på det! på gamla IKEAhuset! Med spadar! Eller kanske med grävskopor! Hur tror du det kändes?

-Jag tror inte det kändes —

-Men då har ju gamla IKEA blivit begravd! Begravd under parkeringsplatsen!

Han är jätteupprörd. Han tänker inte gå på nya IKEA mer. Inte när det huset spelar någon slags dunkel roll i mordet av gamla IKEA. Efter visst resonerande går han med på att följa med in i restaurangen och äta sextonkronorsköttbullar. Men absolut inget mer. Han tänker inte leka eller ha roligt.

Och ikväll har han kommit upp tre gånger och sagt att han tycker synd om gamla IKEA. Och att han måste gråta lite när han tänker på hur ledset huset måste ha varit när det förstod att de inte ville ha kvar det.

Det är väldigt jobbigt att vara fyra år.

Och väldigt jobbigt att vara en mycket empatisk person, en som känner mycket.

Men jag tror att det är väldigt bra egenskaper som ligger och väntar i en sådan person, väntar på att få komma fram i en något mognare form. Väntar på att han skall komma över det där som hände med gamla IKEA.