Åttaårsdag utan födelsedagsbarn


Idag var det åtta år sedan Ansgar föddes. Jag frågade barnen hur vi skulle fira, då M jobbar ikväll (sjuksköterskor kan bara ta ett begränsat antal defintivt fria dagar varje månad och han valde att prioritera H:s födelsedag och Ansgars dödsdag). De höll på tårta och ballonger. Så det blev det.

Det kändes rätt bra. Vi köpte tårta, normalt bakar vi ju alltid tårta själva men det här är ju inte lika roligt så en köpt blev bra. Och lite spännande för barnen, för de fick följa med in och noggrant välja ut vilken av alla prinsesstårtor som bageriet hade som skulle bli vår. ”Nej, inte den, den som står snett bakom, den ser lite större ut.” ”Ja, men den där nere har större ros” ”ja, men jag gillar den där som solen skiner på” och så vidare.

Vi höjde våra saftglas i en skål för Ansgar. H höll ett litet tal:

-Hej Ansgar, grattis på födelsedagen. Vi hade tänkt sjunga ”ja må du leva” men då blev mamma sådär blöt på ögonen och då kom vi på att vi skulle sjunga ”happy birthday” istället, för du – ja, du lever ju inte, liksom. Vi ville att du skulle ha varit här för det hade varit roligt att ha en storebror och jag tror att du skulle ha varit en snäll. Men nu är du en liten ängel istället och vaktar oss och vårat hus, visst gör du? Men vi äter tårta till dig och vi har gjort ballonger till dig. Och nu skall vi sjunga lite för dig.

Vi sjöng Happy Birthday, med dess mer lättsmälta text och H utbringade ett fyrfaldigt leve.

Ett fyrfaldigt leve för Ansgar. Kanske är det det vi har här hemma? Fyra som lever. För Ansgars skull. För att vi, M och jag, absolut ville uppleva föräldrakärleken igen när han lämnat oss. För vår skull. Ett fyrfaldigt leve, för Ansgar.

Barnen var så snälla och artiga som bara de kan vara. H frågade artigt hur lång ungefär Ansgar hade varit när han föddes. A uttalade en förhoppning att vi skulle vara glada iallafall den här dagen och komma ihåg hur VACKER Ansgar var. S inflikade att om jag kände mig ledsen kunde jag komma in till honom närsomhelst under natten och få en kram.

Ballongerna hänger över vårt köksbord, precis som de gjorde i fredags. Andra färger bara, för alla de rosa ballongerna gick åt i fredags. Det står en halväten tårta i kylskåpet, precis som i fredags. I aftonbönen med barnen tackade jag vår Herre för våra barn, för alla våra barn, precis som jag gjorde i fredags.

Men i fredags ekade huset av glada skratt såhär dags på kvällen. Idag ekar huset av tomheten inom mig.

Grattis Ansgar. Vi saknar dig.


Ett svar till “Åttaårsdag utan födelsedagsbarn”