Redan klockan sex imorse var de uppe och ritade kort. Ja, när jag säger ”ritade” så menar jag att hela pysselmaskineriet dragit igång: glitterlim, fina band, klippande, klistrande, knytande, vikande, glada färger och glada barn. H hade visserligen tillverkat kort, ja, till och med en bok, i flera dagar nu men S hade sparat hela sin kreativa energi till denna morgon.
Vid sådär halvsju tog jag mig ur sängen, försiktigt, för att låta vår otroligt tydligt kommunicerande hund få komma ut en liten stund. På väg tillbaka in i sängvärmen så tittade jag in i H:s rum som liknade tomteverkstan från KalleAnka på julverkstan förutom att den där schackrutiga färgen lyste med sin frånvaro. Men fliten fanns där och skaparglädjen. H och S målade och skrev och klippte och tejpade och satte ihop och täckte med tyg och – ojoj. I ett hörn satt A och spelade ett elektroniskt fotbollsspel för sig själv.
När jag kom in var H precis igång att förebrå sin yngste bror. ”Varför skriver du inget, vill du inte vara med och uppvakta pappa?”
-Jo, det är klart att jag vill, säger A helt lugnt och knappar iväg en tre-fyra mål medan han inte ens lyfter blicken för att möta sin systers.
-Men – har du redan gjort ett kort?
-Kort! säger A med ungefär samma tonfall som Ingvar Kamprad använder när han säger ”Jysk bäddlager”. Kort! Nä, jag har en mycket bättre present!
-Jaha, säger H överlägset, vad är det då?
-Du måste komma hit för jag måste viska det.
Jag går också dit och får reda på att även jag kan få höra viskningen. Alla utom M faktiskt.
-Jo, så här är det. Han skall få den hemliga inloggningskoden till min osynliga superdator! Då kan han göra precis vad som helst och bestämma över alla i hela världen. Till exempel: ”Jag vill ha all glass som finns hemburen till min trappa”, ja då får han det. Eller ”jag vill ha hundra tusen liter saft”, ja då får han det. Eller, om han vill (här lyser A:s ögon starkt) ”jag vill vinna över alla superskurkar och onda varelser i universum”, ja då kan han det! Allt för att han har fått den hemliga inloggningskoden till min osynliga superdator!
Jag känner plötsligt att mina egenhändigt inköpta strumpor med Älgen Helge på inte riktigt kommer att utses till årets bästa present…
Ett svar till “Farsdagsuppvaktning”
[…] små tomtar ville Ansgars syskon se en fick en osynlig dator och så var de bara […]