Jag har tillbringat dagen med A idag. Det är lite som att vara med i en agentfilm. Vi har haft solglasögon och ”coola kläder” (A har valt) Till och med E har fått anpassa klädstil och allmänt beteende efter agentfilmsmåttstocken.

Ett exempel (av många)

Varje gång vi skall gå runt ett hörn så måste vi springa fram, sedan pressa oss hårt in mot väggen, snabbt kika runt hörnet, sedan luta oss mot vår vägg igen och så lyfta upp handleden mot munnen och väsa ”läget kompritt” in i handleden. Varför? ”Men mamma, du vill väl inte att det onda skall segra?”

Nej, det är klart att jag inte vill. Definitivt inte. Jag visste bara inte att det var den här specifika metoden som skulle ge oss godingar segern i handen. Men är det så enkelt så är det klart att jag skall vara med.

Jag är bara lite nyfiken på var han har fått det där ifrån, det där att springa fram mot hörnet, trycka sig hårt in mot väggen, försiktigt kika runt hörnet, ducka tillbaka, lyfta handleden till munnen och så: ”Läget kompritt!” Det känns alltså VÄLDIGT agentigt. Om du inte tror mig, så testa det.

Men var har han sett det här? Den hårdaste film han har sett är Toy Story 3. Är det möjligt att det här är genetiskt inbyggt i män? Att alla vuxna karlar i hemlighet vill smita runt hörn på exakt det sättet? Att ”läget kompritt” är en fras laddad med ett innehåll som bara kan förstås av dem med XY-kromosomer?

Vem vet? Det är iallafall helt säkert att vi hade stans tuffaste bebis med oss idag. Om inte den här coolhetsfaktorn skrämmer de onda, vet jag faktiskt inte vad som kan göra det. Det skulle möjligen vara orden ”läget kompritt”.