Jag har tillbringat dagen i ganska hög utsträckning med E och A idag. E sade inte så mycket men A har funderat på framtiden och vilket yrke han skall välja. Det korta svaret är att han vet inte, men han vill väldigt gärna veta. I motsats till sina syskon som gärna har velat ha flera jobb och därmed löst sina valproblem på ett elegant och orealistiskt sätt, är han mer bestämd på att han skall ha ett. Problemet är att välja.

Till sist kom han fram till en bra lösning: han skulle överlämna valet till en person som känner honom väl: mig.

Han ville att jag skulle ge honom ett råd. Det här är vad jag fick välja mellan:

— taxichaufför

— polis

— rymdgubbe

— chef på min bank

Vad tror du att jag valde?

Här kan du iallafall se vad A nog tyckte var den bästa framtidsutsikten.

Japp, det är han och jag som rymdgubbar  i vårt fina lilla rymdskepp. Vi verkar ha färdats långt i tid och rum, för han påpekar särskilt att han är den vuxne, som styr och jag är det lilla barnet som sitter bredvid och lär mig.