Fjortonhundra varv per minut. Det är hur snabbt vår nya tvättmaskin, som vi skall få installerad imorgon, centrifugerar. A, som var med när jag köpte den, frågade vad centrifugerar betyder och jag sade att den snurrade runt med alla kläderna, jättejättesnabbt, fjortonhundra varv kunde den snurra på en minut.

A tog det som en personlig utmaning. ”Jag kan också snurra fort fort med alla kläderna, fjortonhundra varv på en minut,” sade han och försökte upprepade gånger bevisa det. Någonting i hans gener gör att han inte slutar av sådana småsaker som när han är yr eller håller på att trilla omkull eller med uppbjudande av sina superkrafter har uppnått 49 varv på en minut…

Jag är fullständigt övertygad om att vår yngsta son har det i sig. Han KAN snurra fjortonhundra varv per minut. Ilband känns det som att hela livet snurrar fjortonhundra varv per minut.

Och då är jag ändå föräldraledig just nu. Hur skall det bli sen, när vi alla skall jobba och ingen kommer att ha tid att gå och tvätta halva dagarna eller släppa in rörmokare eller köpa en ny tvättmaskin? Morgondagen får ligga där, insvept i sin dimma. Jag tänker inte på den nu. Det löser sig nog, jag har ett vagt minne av att när man motvilligt sliter sig ur föräldraledighetskokongen så känner man sig rätt välkommen in i vuxenvärlden igen och dammar av sin organisationsförmåga och sin allmänna kompetens, tar tag i livet och klarar av det. Om jag minns rätt. Och det är möjligt att jag inte gör det, eftersom livet snurrar snabbt runt omkring oss.

Vi har köpt en maskin som snurrar fjortonhundra varv per minut. Det gör den, om jag har förstått saken rätt, för att vi vuxna skall slippa försöka oss på samma grej, att slå ut vattnet ur tvättade kläder. Vi har maskiner till sånt nuförtiden.

Därför skall jag ta med mig från den här dagen, den fjortonde, sanningen: Jag behöver inte snurra fjortonhundra varv per minut. Det har vi maskiner som gör. Vitsen med dessa maskiner och hjälpmedel är att jag skall kunna ta det lugnare, och njuta av livet med min familj.

Imorgon kommer den, med sin söta lilla lucka och sin fantastiska åttakiloskapacitet. Och sedan skall den stå här i vår tvättstuga och snurra sina varv. Och jag skall gå omkring i mitt liv och slippa snurra.

Det är ju sånt vi har maskiner till. Och barn.