Tänkte fira dagen 3 med att tänka på tre olika synsätt eller inblickar jag har i min vardag. Nu tror ni att jag kommer att skriva om Bullmamman, Familjeföreståndaren och Vuxen-Charlotte eller något sådant men den här indelningen har faktiskt inte i första hand att göra med mig som mamma utan med mig som person tror jag. Men det är klart att det berör barnen – och berörs av barnen. Barnen berör allt.

Inom mig bor det, trots att jag inte skriver dikter,  en poet. Den meningen skulle jag ha hatat som tonåring då jag såg det som att det fanns två sorters poeter, de intill tönteriets gräns rimmande och de som var svårbegripliga och underliga med flit. Den första kunde skriva t ex: ”Jag är en skog, det tror jag nog, du växer inom mig. Det trodde du nog ej” och annat pekoralt. Den andra skulle skriva: ”Marken. Törsten. Himlen. Droppen. Slutet” och tycka att det var toppen. Tack och lov har mitt synsätt slipats av och nyanserats lite.

Men när jag säger att det bor en poet inom mig menar jag som sagt inte att jag skriver dikter för det gör jag inte. Jag är fortfarande rädd för pekoral och tillkrånglighet för krånglighetens skull och är man rädd för sånt, då blir det inga dikter. När jag pratar om poeten inom mig menar jag bara att jag söker orden, formuleringarna, uttryckssätten. Kan jag inte formulera något så finns det inte – kan jag formulera något har jag makt över det.

Poeten hanterar sitt jobb som mamma genom att formulera sig. Genom formuleringarna blir det lätt att söka hjälp med det man behöver hjälp med och att hjälpa barnen att göra det själva (som Maria Montessori så klokt sade). Poeten hanterade Ansgars död med att formulera sig, gång på gång, tills själva formuleringarna lugnade och gav en känsla av kontroll – och en känsla av kontakt med omvärlden. För poeter kan inte existera utan en omvärld – en omvärld att beskriva och en omvärld att skriva för.

Orden hjälper mig. Den här personligheten har till och med ett motto: ”Livet ger ord. Ordet ger liv.”

Tätt intill poeten bor det en mystiker inom mig. Mystikern söker inte orden så mycket som sammanhangen. Mystikern grubblar över vadan, varthän, varför. Mystikern funderar över det so poeten inte vågar skriva med versala begynnelsebokstäver: De Stora Sanningarna. Varifrån kommer vi? Vart skall vi? och hur hör vi ihop?

Mystikern hanterar föräldrarvardagen genom att lyfta blicken från det vardagstyngda och försöka se det stora bakom: det stora som händer när ett barn lär sig läsa eller gå och på det sättet kommer lite närmare att kunna styra sitt eget liv – det stora som händer när det sker en aha-upplevelse, för barn eller för föräldrar, för oss som familj. Mystikern hanterade Ansgars död genom att fundera över de stora frågorna som döden ställer oss alla inför: Finns det någon mening? Tar allt slut eller lever vi i någon bemärkelse för evigt?

Som ni förstår är mystikern och poeten lite bakbundna när det gäller de praktiska detaljerna i tvätt, städ, mat och planering. Därför är jag stolt över att presentera min tredje personlighet: Caféägarinnan.

Caféägarinnan tycker om att se till att alla har det bra. Det skall finnas mat till alla, den skall vara uttänkt med hänsyn till allas behov och favoritönskningar. Och det skall vara trevligt varmt och mysigt. Caféägarinnan är väldigt medveten om att poeten och mystikern sitter där i sitt favorithörn och tillbringar en evighet med kallt kaffe och virriga samtal. Därför tar hon på sig allt ansvar för det praktiska, och det trivsamma.

Caféägarinnan hanterar föräldraskapet genom att prata med andra, vara med andra, lära barnen att umgås med andra och ta hänsyn till andra. Caféägarinnan hanterade Ansgars död genom att luta sig mot sina vänner och ”låta tiden gå” – låta trivsamheterna försöka döva sorgen…

De behöver alla varandra, de här personligheterna. De städar upp efter varandra och de löser problem åt varandra.

PS Jag har förstås inte officiellt sätt tre personligheter. Men det här är en lucköppningsmånad och då tycker jag att man skall få titta lite på insidan. 

Vi hoppas alla att det här har varit ett bra inlägg – poeten hoppas särskilt att du hittade någon formulering som talade till dig. Mystikern vill be dig fundera lite mer över de stora frågorna i livet, nu i juletid. Och caféägarinnan rättar till några kuddar och hälsar dig välkommen tillbaka till bloggen….