En morfar vaknar kvart över sex på morgonen. Han vaknar för att hans dotterdotter ligger på övervåningen och deklarerar, på det tydliga men ordlösa sätt som bebisar kan deklarera, att det är dags för morgongröt.
Denne morfar är son till två, bror till en, far till tre och har sju, snart åtta, barnbarn. För ett halvår sedan ungefär sade han att just denna bebis var den mest harmoniska han någonsin stött på. Det säger han inte nu, för nu är bebisen åtta månader och skriker så fort han närmar sig…åtta månader är den mammiga tiden.
Men denne morfar, han ger henne gröt iallafall, dag efter dag. Han är inte bara morfar utan även far och det är hans dotter som ligger däruppe bredvid bebisen och han vill ge sin dotter en sovmorgon. En morfar glädjer sig över att hjälpa till…
Men denna morgon gråter inte bebisen. Hon verkar glad och nöjd. Hon har vant sig vid morfar, tänker morfadern nöjt och ger gröt. En liten tyst och mysig stund tillsammans, tänker morfadern. En morfar glädjer sig åt en lugn och god mysstund med åttamånadersgröt.
Ja, i tio sekunder till. Sedan kommer det en fyraåring och en sexåring. Man kan inte säga att de tassar upp ur sina sängar, mer att de exploderar in i köket. Utan uppvärmning eller förvarning sätter de igång. ”Morfar, varför blir det halt när snön smälter?” ”Morfar, vad gör en snögubbe om han vill röra sig?” ”Morfar, får jag rita?” ”Morfar, jag skall mata bebisen.”
En morfar är en morfar är en morfar. Han plockar fram kritor och svarar på frågor och överlåter bebismatandet. Kanske tänker han att varje ålder har sin charm, kanske ler han i samförstånd med bebisen som nu tjuter och sträcker händerna efter honom, han som kan portionera ut gröt på ett proffsigare sätt och utan att göra pauser för att visa upp torn som han har byggt. En morfar glädjer sig åt att dottersöner, åt tankarna och orden.
En morfar gör frukost åt barnbarn och dotter på besök. Det går åt mycket frukost. Senare idag skall han bygga modelljärnväg med ett av barnbarnen, förklara för ett annat hur snögubben de byggde dagen innan kan ha förlorat sitt mellangärde under natten och le åt den ytterligt sofistikerade och charmerade unga dam som storasyster i familjen förvandlats till. Bebisen kommer att badas av en stolt morfar som nu åtnjuter den unga damens fulla och svårfångade förtroende. En morfar gläds åt att ha barnbarn på besök, att ha barnljud runt sig och mycket att stå i.
En morfars sömniga dotter går nerför trappan. Hon tackar sin far för sovmorgonen och han svarar med att ta fram dotterns älsklingsjuice ur kylen. Hon tänker att hennes far är en hjälte värd ett eget blogginlägg.
2 svar till “En morfar”
Vilket underbart kärleksfullt porträtt av en far och morfar. Men jag blir egentligen inte förvånad – varken över K:s sätt att helhjärtat vara med barnbarnen eller ditt härliga sätt att beskriva det. Ni kan det där med att ge er hän! 🙂
Vilken bror ska åstadkomma det åttonde barnbarnet? För det är väl inte du?