E leker med trädjur på golvet, killarna sitter i knät på mig båda två och H som är stor och sofistikerad städar sitt rum medan jag läser. Kvällens saga, vald av A, är ”Tummen tittar på natten”. Den är lite läskig ibland, som när Tummen tycker sig se en Tummeätande häxa i dunklet.

Vi kryper närmare varandra för att söka skydd och läser vidare. Det visar sig sedan, som tur är, att det bara är en liten enebuske. Sagan slutar lyckligt, efter ytterligare några förvecklingar,  med att Tummen kommer hem till sitt hus och sin väntande mamma och det har blivit morgon. Det är ovanligt att barnböcker slutar med att det är morgon, jag lovar att 95% slutar med ”och så gick de och lade sig” vilket väl är vad varje förälder kallar för ett lyckligt slut.

Barnen tyckte att boken var väldigt bra, särskilt det här spännande med att Tummen varit ute på natten utan sin mamma, och att mamman till och med låg och sov medan Tummen begav sig ut på äventyrligheter. Kan det bli mer spännande än så?

Jag inser att om några år är det så det är, de kommer att vara ute på äventyrligheter och jag kommer att ligga i sängen och – ja, kanske inte sova – oroa mig är nog mer troligt – och tänker nostalgiskt på alla de fina gamla barnböckerna som slutade med att alla gick och lade sig.

Helt plötsligt är det inte mina små barn jag ser omkring mig utan på sängen ligger H och sminkar sig inför en utekväll och de två grabbarna på var sin sida om mig sitter istället på datahäng hos en kompis. E sitter i telefon som hon har gjort de senaste fyra timmarna och jag och M tänker – som jag har förstått att det är obligatoriskt för storbarnsföräldrar att tänka – ”Små barn, små problem – stora barn, stora problem.”

Sedan blinkar jag och allt är som vanligt igen…killarna tittar förvånat och uppfordrande på mig och ber: ”bara en saga till.”. E gurglar lyckligt och försöker ställa sig upp mot H:s nattduksbord och H ger mig en konspiratorisk min medan hon sätter upp en teckning hon fått av S tidigare under dagen på dörren, jag vet att hon tänker ”den är inte SÅ fin men jag vill att han skall bli glad!” och att hon vill dela denna vuxna känsla med mig.

-En saga till? SJÄLVKLART, säger jag och skjuter ifrån mig alla läskiga drogmardrömmar och internetchatrumsfaror ett par år till. A kommer med en saga. Jag konstaterar till min lättnad att det är ”Så gör prinsessor”. Den är bra. Inspirerande, feministisk. En riktig höjdarbok.

Den slutar med att alla går och lägger sig.