M och jag satt och muttrade över föräldradagar och fast ränta och annat vuxet vid köksbordet. H stod tyst i dörröppningen och kom sedan med sin stora pyssellåda och ställde upp på köksbordet. ”Jag skall hjälpa er,” förklarade hon. ”Öh,” sade vi som var helt inne i våra beräkningar. ”Jo, jag vet att ni vuxna måste få ihop livspysslet. Det har jag hört på min skola. Och då tar jag med mig min pyssellåda.”

Medan vi förklarar för henne om begreppet livspusslet kommer S in i köket. ”Åh, ett pussel,” sade han lyckligt. ”Jag vill hjälpa till!”