A underhöll de andra barnen med en saga ikväll medan jag akutbytte på E. Så här gick den:

-Jo, OK, så här är det att det var en gång en – bil. Och bilen hette — Poopoobängobilomannen. Och bilen var så röd.

H börjar avbryta här men får inget gehör.

-OK, en röd bil, som var Poopoobängobilomannen och den bilen var den snabbaste bilen i hela världen. Den var så snabb så den var – ETT FLYGPLAN!

H vill göra invändinngar men har ingen chans.

-Så här alltså att bilen var ute och åkte på marken och bara vips! Så flög den istället. Och den kunde flyga ÖVERALLT. Jättesnabbt. Bara man tänkte på en plats så var man där. Så bilen bara ”Jag vill hem till A:s bästa kompis E” och så vips så var de där. Och sedan ”Jag vill till A:s mormor och morfar” och så VIPS!

H försöker göra sig hörd på det mest emfatiskta sätt men A höjer bara rösten.

-Och det var världens tuffaste bil. Och så kom en dag Spindelmannen och bara: Jag behöver VÄRLDENS bästa bil, jag behöver – öh –

H: (avmätt) Poopoobängobilomannen.

A: EXAKT. Exakt den bilen behöver jag.

H: Men A.

A: Det är PRICIS den bilen jag behöver, alltså, sade Spindelmannen.

H: Men A!!!

A: och då bara, då bara kommer Poopoobängobilomannen och bara RASAR förbi i en väldig fart och Spindelmannen…

H: A!!!!!

A: hoppar in i bilen och åker jättehögt upp i luften ända till månen och fångar alla skurkarna och satte dem i fängelse och då sade bara Spindelmannen ”TACK Poopoobängobilomannen!” Och Poopoobängobilomannen bara:

H: AAAAAA!!!!!!!!!!!

A: (pratar blixtsnabbt för att bli klar innan avbrottet kommer) han bara, ”Tack Spindelmannen. Du får alltid åka med mig för du vet, du är Spindelmannen och jag är Poopoobängobilomannen. Vi hör ihop. För alltid!!!

Sagan är slut och A är väldigt nöjd med sig själv. H med. Efter att ha solat sig i glansen ett ögonblick tycker nog A att hon kan få ordet.

A: Ja, vad är det?
H: Jag ville bara säga att du har satt dig på en orange tuschpenna. Utan kork. Så nu har du en orange tatuering på rumpan.