Hörde inifrån killarnas rum och blev sådär otroligt intresserad som man kan bli när man bara hör en del av en konversation, så jag stannade upp med händerna fulla av tvätt och hörde:

H: ….den värsta bok jag någonsin läst! Man fattade ju ingenting!

S: Vadå, gick den inte att läsa? Förstod du inte bokstäverna?

H: Jo! Jag förstår alltid bokstäverna. Men det var bara så dumt. Jag bara ”Men vadå, vad menar du, vadå bilen? Varför kom det en bil?”

A: Åh, en bok om en bil! Sådana gillar jag.

H: Du skulle inte ha gillat den här.

S: Men jag då, skulle jag ha gillat den?

H: Är du galen eller? Nej, det är klart att du inte skulle ha gillat den. För du är smart och den här boken är INTE smart.

S: Men vad handlade den om då?

H: Ja, du vet, först hoppade de och sedan FOOOOR de nerför trapparna och de åkte liksom till affären och så var det bara ”Åh, skall vi åka” och alla bara ”jaa!” och sedan kom det en bil förbi och  – öh, hej mamma. Vad ville du?

jag: Öh…åh…ingenting. Det lät bara…öh….intressant.

H: Men det ÄR det inte. Det är INGET för dig. Gå och prata med pappa eller något.

jag: OK (vad kan man göra när man är påkommen?, går).

När jag går därifrån hör jag att världens diskussion utbryter. Jag vet fortfarande inte vilken bok men den enda jag kan komma på med tanke på de små bitar handling som trängde ut till mig är den här:

Men det kan väl inte vara den hon ogillar så starkt? Den är ju jättebra ju. Väldigt rolig och humoristisk.

 

Kul iallafall att se att barnen har så starka åsikter om böcker. Man kanske kunde starta en bokcirkel här hemma och diskutera lite? DET vore en önskedröm tycker jag. M säger att man i så fall hellre borde starta ett bokbål med tanke på H:s kategoriska sågning. Men en varm brasa kan ju värma så mycket skönare om man istället för att elda upp böckerna diskuterar dem.

 

Frågade förresten M vad den värsta boken han hade läst var. Han svarade ”Telefonkatalogen, från förra året. Eller nej, förresten. Bruksanvisningen till pelletspannan.”